numera

 

Numera går tiden långsamt och fort på samma gång. Storungen har börjat fritids och älskar det och lillungen ler och finns och sånt och vi älskar det. Jag spinner en del, denna besatthet som inte mattas av, och färgar en del. Funderar på att sälja eftersom jag om jag fick välja skulle färga hysteriskt mycket mer än jag behöver själv. Har börjat sticka en ny kofta till Enerie, för den som nästan var klar är redan för liten och det är inte bara på grund av stor bebis, också pyttigt mönster. Ska blogga det så småningom. Annars blir det mest instagram just nu, för det är ju så lättsamt även om det är trist att bloggandet lider. Hantverkligheten heter jag där också om någon känner för att titta in.

jag hjärta spinna

Innan graviditeten spann jag som besatt men när illamåendet slog till blev bara tanken på ett snurrande hjul nog för att få mig att kväljas. Nu däremot, är jag igång igen! Det här halva kilot garn av gotlandsull spann jag innan illamåendet och nu har det blivit dags för tvättning, provfärgning, färgning och stickning. Jag är mycket exalterad!

hon kom!

Igångsättning, 14 timmars kamp och (mycket oakut) akut kejsarsnitt. Kärlek, lycka, pariserhjul, solar, apelsiner, fanfarer, vilda danser, regnbågar och norrsken. 4,3 kilo, mörk pälsig frisyr och det största som någonsin har hänt. Typ så. Den 6 juli kom Enerie och ingenting blir någonsin sig likt igen.

kalas istället

Idag skulle jag föda barn men det ville inte barnet, eller kroppen. Istället har jag drabbats av en ovanlig hudåkomma som drabbar 1 på 150 gravida och då främst förstföderskor och tvillingföderskor. Även om jag har fått frågan om det är två där inne väldigt många gånger, så är det inte det men det bryr sig inte hudåkomman om. Långsamt sprider den sig från magen ut över resten av kroppen och det kliar så att jag tror att jag ska mista förståndet. Självklart sökte jag inte vård förrän jag redan var på vippen att bli tokig, klokt.

Men den outhärdliga klådan får mig å andra sidan att tycka att allt annat med att vara tokgravid är ganska chill så jag glädjer mig åt det. Eftersom jag inte kan bjuda på en bildkavalkad på världens sötaste bebis får jag bjuda världens sötaste storunge istället. Han fyllde sex år för ett par veckor sedan och vi hade kalas vid sjön.

Viktigast var att det blev fiskedamm och att det istället för godispåse kunde fiskas upp "förslagsvis en strumpa", som han uttryckte det. Förslagsvis en strumpa fiskades upp och godispåsar följde. Vi grillade sojakorvar och fikade och efteråt hade kanske världens nöjdaste sexåring. Utomhuskalas är grymt bra, ingen galen ljudvolym och inget behov av städning. Längst ner syns Jordis urgulliga kusin som blev jättenöjd när hon fiskade upp en tom tablettask. Det är härligt med lättnöjda ungar och hon blev lika lycklig igen när hon på andra försöket fick napp på riktigt.

fyra dagar kvar

Det är fyra dagar kvar och väntan är oändlig. Förra ungen gick ju arton dagar över tiden (arton!!!) så jag vet ju att det kan ta tid men herre gud vad jag längtar! Jag är liksom bara en enda stor Ge-mig min-bebis-nu-känsla! Jag har sytt en del och har således en del att blogga och vi har köpt en riktig kamera så det finns fina bilder också men av någon anledning är jag så sjukt upptagen med att typ vila och längta att jag verkar helt oförmögen att sätta ihop kameran med datorn. Så är det just nu. Annars verkar sommaren ära oss med sin närvaro, Rasmus har precis fått semester som just nu går ut på att han städar hela lägenheten medans jag sover eller liksom väntar aktivt. Jordisen har åkt till farmorn för att ha kul efter att ha byggt vansinniga mängder lego sedan födelsedagen för över en vecka sen. Komsi, komsi bebisen! Helst nu.

lyxgarage

Jordi har gjort ett lyxgarage till sina vrålåk och han är mycket nöjd. På sikt kanske vi ska klippa ner rullarna så att väskan faktiskt går att stänga också. På oöverskådligt lång sikt...

bebisbo

Sista veckan har jag varit piggare igen och jag som trodde att det bara skulle gå utför till dagen d. Kanske är det vilan som betalar sig. Idag är det nitton dagar kvar! Nitton! Jag har sytt ett bebisbo till ungen, något som jag inte visste fanns när jag fick Jordi, men som ju verkar himla bra. Oftast syr jag saker ur eget huvud, ritar, mäter, tänker och syr men den här sydde jag utifrån en instruktion på internet. Eftersom jag har liknande material i hjärnan som boet är stoppat med så tänkte jag liksom inte så mycket, tänkte som att det var skönt att någon annan hade skött den delen. Sen visade det sig att den som skött den delen inte hade gjort ett så jättebra jobb så det blev lite sprättande och ändrande men det blev bra till slut. Nu gäller det bara att få ut ungen som ska sova i boet.