Keramiksystern

Jag har hittat en öppen keramikverkstad där man får vara och keramika bäst man vill. Alldeles gratis. Dessutom är leran jättebillig, det är helt fantastiskt. Så nu kan jag keramika två gånger i veckan, en gång på dagtid och en gång på kvällstid. Långsamt blir jag lite bättre och får mer kontroll över leran. I måndags fick jag med mig min fina syster. Hon visade sig ha naturlig fallenhet för lerformande. Dessutom är det ju så, som alla vet, att delad glädje är dubbel glädje. Efter keramiken for vi och hämtade Tillyn på dagis och hon trodde att jag var hennes mamma! Väldigt skojigt när hon såg Elinore och insåg att det ju var hon som var hennes mamma!

Klassrumsockupationen

På sista tiden har jag ockuperat mig ett klassrum och gjort en skylt för att markera mitt övertagande. Jag har haft viss klassrumsbrist på jobbet. Vandrat runt mellan olika grupprum men nu är det ordning och reda och det blir liksom mer eftertryck om man stämplat ihop en skylt som bevis på vilket ämne som har flyttat in. Dessutom är det skolans finaste grupprum som har blivit ockuperat. Inte illa.

Systerungen och surfplattan

Det här är min systerunge Tilly. Jag är hennes gudmor och hennes Mosterfin( moster och josefine, ja ni fattar), som jag numera kallas. Syster kallas för Monsterelle istället för moster Elle. I vilket fall så är den här bilden helt ok lik Tilly och det är tack vare den fantastiska uppfinningen surfplattan. Man kan nämligen rita på fotografier och sen ta bort själva fotot. Detta är naturligtvis inget nytt, jag vet det, men det är nytt för mig och oj så roligt det är! Och visst blev det en fin bild?

Drejarn

Det tar sig! Jag har börjat få viss makt över leran. Plötsligt kan jag liksom ha viss påverkan på vad det  ska bli, även om jag inte kan bestämma alldeles själv. Imorgon ska jag få med mig systern till en fantastisk öppen keramikverkstad som jag upptäckte förra veckan. Hon säger att hon vill dreja en kopp. Så jag har sagt att jag ska lära henne hur man gör. Det blir lite som när en treåring förklarar någonting för en tvååring. Kanske blir inte informationen som delas helt korrekt. Men skoj ska det bli. Jag har en väldigt fantastisk syster och keramik är ju väldigt fantastiskt så det blir nog en väldigt fantastisk dag!

Ny musikalisk kärlek...

Jag är alltid lite efter men om någon har missat dem så tipsar jag varmt om dem. Kärlek vid första öronkastet. Och ögonkastet förstås. Sååååå förtjusande!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=d9NF2edxy-M

och

http://www.youtube.com/watch?v=LM8JhvfoqdA

Fullständig magi!

Kanske...

Kolripan

Såhär blev den när den blev färdig. Kolripa har jag döpt arten till. Nu har den flugit till den fågelvilda farfarn för att bygga bo där. Kanske måste jag skapa en till så jag får ha en i mitt bo också.

Att bli lite strandsatt ibland

Jag är stor på att bli strandsatt. Nu till exempel. Det är tredje gången i år jag är utlåst hemifrån och det är bara april månad. Har jag lärt mig ta med mig nyckel? Nej. Men internet verkar kunna ta sig ut genom ytterdörren och jobbdatorn har jag med mig. För några veckor sedan gjorde bussar och tåg att jag plötsligt befann mig i en annan by än mina elever och där fick jag stanna tills ett tåg behagade ta mig hem. Jag kunde inte ta mig till jobbet innan arbetsdagens slut. Där jag var fanns det ett stillsamt cafe där jag kunde fika och en liten butik där jag kunde köpa garn och sticka mössan som blev sådär randig och fin som syns på bilden. Det blev en helmysig dag trots att den egentligen var alldeles upp och ner. Att finna sig själv i en sån där situation som man inte hade tänkt sig kan göra en väldigt stressad och irriterad. Det blev jag första gången jag satt här i trapphuset och glodde. Andra gången ritade jag och sov. Nu tar jag det alldeles lugnt och finner mig liksom i att vara strandsatt. Och vips! Nu kom det en Rasmus och en unge och jag får komma in i boet. Kanske måste man låsa ut sig ibland för att tycka att det är helt ok att vara utlåst.

Blinget

Ungen älskar bling! Guldigt, glittrigt och glamoröst ska det vara. jag har massakrerat en massa olika halsband genom åren och sparat pärlorna och nu går de åt på löpande band vill jag lova. Speciellt de som glittrar! Det är så roligt att barnet börjar komma i den åldern då man kan pyssla tillsammans. Pärla, brodera, tova och rita är fantastiska hobbys att dela med en snart fyraårig blingälskare.

Keramikkalaset

Varje torsdagkväll är som ett kalas. Jag går på keramikkurs och det är bland det bästa jag har gjort. Det är så oerhört inspirerande, utmanande och rogivande. Leran i händerna är som någon slags terapeutisk glädje som långsam lugnar ner kropp och sinne. Jag är ruggigt dålig på det men det är nästan en del av glädjen, att hänge sig åt någonting som man inte alls kan och ändå njuta så av det.

Det mesta blir som det här slafset men ibland blir det en fågel eller en tvålkopp och varje gång blir det nya lärdomar och mest är det bara fantastiskt roligt! Har man chansen att få prova på det ska man ta den. Keramikkurser är skitdyra men kan man avvara de pengarna så är det så värt det!

Rita rita rita