Konsten att söka jobb utan att bli mörkrädd

Trots mitt nypåhittade företag och mitt vikarierande försöker jag fortfarande vara en allvarlig och vuxen människa och söka jobb. Det är väldigt lätt att bli mörkrädd när man söker jobb. Eftersom lärartjänsterna här i krokarna inte är jättemånga tittar jag även på annonser från andra områden. En beskrivning på vad som krävs kan se ut såhär:

• Du har goda kunskaper i Svenska i både tal och skrift.
• Körkort är meriterande. Personliga egenskaper
• God servicekänsla och kunna hantera olika möten med människor.
• Lyhörd för kundens behov.
• Flexibilitet och god samarbetsförmåga.
• Representativ och vara en god ambassadör för vårt företag.
• Noggrann, strukturerad och systematisk.
• Självständig och handlingskraftig.
• Förmåga att lyssna och kunna kommunicera budskap.
• Positiv attityd.
• God fysik då det stundtals kan vara både ett högt tempo och fysiskt krävande.

Innan ni läser vidare vill jag att ni stannar upp och funderar på vilken typ av arbete det handlar om. Jag är nog underkvalificerad, jag är ganska säker. Ganska många jag känner lever nog inte upp till ovanstående krav. Svaret är: tågstädare. Japp. Med all respekt för alla som städar tåg... Vad är det frågan om? Till vad ska man ha de goda kunskaperna i svenska i tal och skrift? Naturligtvis måste man kunna kommunicera skriftligt och muntligt men goda kunskaper? (Extra roligt är det eftersom de som skrivit annonsen inte vet att svenska stavas med litet s.) Som lärare i svenska som andraspråk blir jag misstänksam. Som människa blir jag misstänksam. Är det för att de inte vill anställa folk som har brytning eller dysleksi? Förmåga att lyssna och kommunicera budskap? Jag skulle kunna kopiera listan rakt av och sätta frågetecken efter nästan varje punkt.

Nej, jag duger då rakt inte till den här typen av jobb, jag får nog hålla mig till lärartjänster. Imorgon ska jag söka ett jobb som ligger fyra mil från mitt hem, med mellan två och tre timmars restid per dag och med resekostnader på minst 1500 kronor i månaden. Det råder oklarhet kring när tjänsten beräknas börja och hur många procent det handlar om. Jag ska vara flexibel och beredd att arbeta i tio olika årskurser. Japp. Det är bara att söka. Och vara flexibel.

Världens roligaste inspelningsdag

Jag borde låta bilderna tala men ord är ju också så bra. Som sagt var jag och spelade in musik hos min kompis Johan. Han har en fantastisk hemmastudio med hemsydda ljudplattor i garderoben, mycket stiliga dessutom. Inte nog med det, han kan ljudteknik också, han är som en ljudtekniker i kompisform.

 I lördags bodde jag i Johans garderob för det var i den som min sång spelades in. Johan satt utanför med gitarren. Planen var att hinna med typ nio låtar. En blev klar. Däremot hann vi med att spela in film (musikvideo låter liksom inte helt korrekt) i ett magiskt växthus, i ett potatisland och i en bastu. Jäklar vilket drag det kan bli i en bastu! I växthuset växte det bland annat djungelgurkor och det fanns odlingsbäddar gjorda av skrivbordslådor!

Egentligen tänkte jag lägga upp låten som blev klar men jag vet inte hur man lägger upp ljudfiler (om man ens kan) eller om man får lägga upp låtar som någon annan har skrivit, även om det är en gammal folkvisa, så jag får klura på det. Den blev faktiskt väldigt bra och märklig, för Johan övertygade mig om att sjunga stämmor till mig själv så den blev trestämmig, med bara mig. Mycket märkligt. Roligt var det och mer inspelning blir det, för en låt blir ingen skiva.

Här ska det tryckas!

Sakerna har äntligen kommit! Jag kan börja trycka! Peppen är total! Visserligen har jag inte lyckats skriva ut mina oh-papper, trots hjälp av min Frida, min unge, tre biblotekarier och en skrivare som var magisk och kunde trolla fram vita A4 papper ur intet. Men det gör ingenting för jag har tryck på gång ändå. Imorgon ska jag inte vikariera alls, bara trycka/ försöka trycka, hela dagen lång! Hurra hurra så peppad jag är!

Den fina tanten och den lögnhalsiga busschauffören

I lördags steg jag upp klockan sex för att åka till en kompis och göra något så tokigt som att spela in en skiva. Alla låtar utom en är covers men peppen var stor, cellon, fiolen och rösten var taggade till tänderna. När jag kom ut ur huset var det frost på marken och höstkänslan och yllekoftan toppade humöret ännu mer. På busshållplatsen träffade jag en fin tant som började prata med mig. Folk är liksom mer pratbenägna vid så tidiga timmar. Hon undrade vad jag skulle göra och när jag berättade att jag skulle spela in en skiva sa hon "Åh, livet är så spännande när man är ung!" och ja, tänkte jag, livet är så himla spännande!

Väntan på den andra bussen, som skulle ta mig till Johan och hans hemmastudio visade sig bli lång. Bussen behagade nämligen inte komma. Alls. När jag väl ringde bussbolaget och undrade om den tänkte komma eller inte meddelades det att busschauffören visst hade kört förbi men att det inte var någon där som väntade. Jag blev en väldigt arg Josefine som röt Snicksnack! Och kvinnan i luren sa att om jag kände att det verkligen var snicksnack så kunde jag felanmäla resan. Där hade jag stått med ett instrument som är nästan lika stort som jag själv, ytterst oosynlig och hela tiden haft uppsikt över bussarna och så har busschauffören mage att ljuga om saken. Vad är det för sätt? När Johan kom och hämtade mig med bil pyrde jag av ilska och den gav upphov till energi hela dagen.

Imorgon ska jag blogga om själva studiodagen som var fantastiskt rolig!

Mommamuséet del 3: Allers mönstertidning

Följande bilder kommer från Allers mönstertidning från åren 1925 och 1926. Ytterst tjusiga kreationer!

                  

Den som väntar på nåt gott tycker att det är jobbigt att vänta

 

Jag ritar och ritar och jobbar på att inte tala om för mig själv att jag inte kan rita. Det är lite av en kamp faktiskt, det där med att tro på sig själv och inte tänka dumma saker. Igår hade jag glömt något och sa "Ja, det var jag som var dum och..." Då skrek Jordi "Man får inte säga att nån är dum!". Det är klokt, man får inte säga att nån inte kan rita heller, sådeså.

 Jag har fått min mormors pärmar från när hon läste till textillärare och har nu börjat arbeta digitalt med sidor från dem för att kunna trycka. Men tryckandet kan inte börja för jag väntar på att grejerna ska komma. Komsi komsi nu då! Den som väntar på nåt gott är väldigt less på att vänta.

Fyra hönor och en tupp

 Gå till närmaste bibliotek och låna Fyra hönor och en tupp av Lena och Olof Landström. Det spelar ingen roll om du inte har en treåring hemma, gör det bara!

Mamma mu-kojan

Häromdagen var jag med ungen hos hans fina farmor. De har inspirerats av mamma mu och byggt en koja tillsammans. Observera blomlådan på sidan. Kan en unge ha det bättre än att ha en kojbyggande fantastisk farmor?

Treåringen

Treåringar är fantastiska djur! Till exempel ser de ganska ofta ut som på bilden här, sådär sura att man undrar varifrån de får all sin surhet. Däremellan kan de vara så glada att man undrar hur mycket glädje som kan rymmas i en så liten person. Treåringar är så fulla av allt, det sprutar liksom ur dem, surhet, glädje, pepp. Någonting annat som också kommer ur treåringar är fantastiska citat...

Idag på väg till förskolan hittade han en fjäder.

Jordi: Mamma, en örn har tappat den!

Jag: Nej, det är ingen örn...

Jordi: Har en papegoja tappat den?

Jag: Nej, kanske en kråka...

Jordi: Mamma, vi måste plocka upp den, en kråka har tappat den!

Jag: Men man kan inte sätta tillbaka fjädrarna på dem när de har tappat dem.

Jordi: Så synd!

Eller kanske det bästa citatet någonsin... Jordi har lyssnat en hel del på mamma mu och kråkan hos sin pappa. En dag stod jag och pratade med mig själv, varpå ungen tittade upp på mig med mycket allvarlig min och sa: Tyst ko, jag tänker.

Treåringar är också fulla av frågor. Till exempel kan sista svaret i en väldigt lång varför-kedja bli: För att en stadsplanerare på 70-talet tyckte att det var lämpligt. Just nu skulle jag vilja ha hjälp med pedagogiska svar på varför skator är svarta och vita och varför de inte är kråkor. Jag skulle också gärna motta tips på varför det finns många vägar till samma plats.

Här händer det grejer!

Man kan tro att jag har fått fnatt och kanske är det vad som har hänt också. Jag har startat ett företag. Japp. Eller en enskild näringsvärksamhet, tror jag att det heter. 

Nemen, kan man säga nu. Du har ju just pluggat i hundra år och äntligen blivit lärare!

Så kan man säga och då kan jag svara. Ja men ge mig ett jobb då!

Sen behöver man liksom inte tänka så mycket mer på det. Naturligtvis har jag inte fått så mycket fnatt att jag inte ska vara lärare men jag tänkte att när jag ändå bara ska vikariera omkring och figurera på polishögskolan och plugga någon strökurs som handlar om tecknade serier, då kan jag väl passa på att driva ett företag också.

Typ såhär gick det till:

1. Min finvän Ingela fick ett stipendium för att hon är en magisk inlandskonstnär. Här kan man följa det projektet: http://buspropp.blogspot.se/. 

2. Jag lyssnade på Frida Selander konstant ett par dagar och hon sjöng:

Och så blev jag confident. (www.fridaselander.com och http://www.youtube.com/watch?v=B5ZFouKj9sY&feature=related minns vilken låt jag lyssnade på men den här är himla bra!)

Dessutom var jag och lyssnade på henne och Cleo när de sjäng och pratade på feministfestivalen här i Ume, i våras. Frida pratade om sina första skivor som hon brände själv och ritade omslagen till. Hon sa att ska man göra något så är det bara att göra det, gå in för det och köra. Det tänkte jag på.

3. Jag kunde inte sova. Det är hopplöst, jag kan ligga vaken flera timmar. Där låg jag i sängen, bredvid en människa som somnar så fort han sagt godnatt. Katten på min mage spann högt och det var minst 237 grader varmt i rummet. Tankarna snurrade och snurrade och allt jag kunde tänka på var screentryck. Detta kan tyckas märkligt men jag har faktiskt tänkt på screentryck i flera år, sen jag lärde mig det på textilutbildningen. 

4. Jag vaknade, hoppade upp och ner av pepp och berättade idèn för Rasmus som sa heja heja Josefine och sen kunde ingenting stoppa mig. Innan dagen var slut hade skatteverket nåtts av en något förvirrad förfrågan om att få starta företag. För att finansiera det hela inspirerades jag av Ingela och hennes stipendium men eftersom jag inte är en magisk inlandskonstnär fick jag ge mig själv ett stipendium, så det gjorde jag.

Så enkelt var det, eller egentligen inte så enkelt. Det visar sig att det finns väldigt mycket man borde kunna och veta och skatteverket vill att man ska gissa en massa saker som man omöjligt kan veta. Men att starta ett företag över en natt är faktiskt bara att göra, visade det sig. Fast lite tokig krävs det nog att man är. De senaste dagarna har ägnats åt att bygga screenramar,

göra om mitt skrivbord till ett kontor,

rita, rita och rita,

och sätta upp saker på väggarna. Ju mer desto bättre!

Jag ska designa och trycka vykort, bilder, kuvert, etc. Om några veckor ska det dyka upp en blogg som försäljer men först ska jag vänta på att färger, verktyg och material ska komma, sen ska jag trycka, trycka, trycka och däremellan hoppa upp och ner av pepp!

Sopfynd

 Den här kanonbra lampan och den omåttligt fina igelkotten har jag hittat i vårt soprum. När Jordi såg igelkotten och fick höra att någon hade lagt den där för att slänga den utbrast han: Men den e ju så gullig å lite söt! Han bestämde att den skulle flytta in till oss för vi tycker ju om den. Igelkotten är mycket glad över utvecklingen. Den stora knappen på ryggen kan man trycka på och då rullar igelkotten säkert två decimeter framåt, mycket revolutionerande.

Det är förbjudet att ta sopor för det finns något slags sopmonopol. Vad som borde vara förbjudet är att kasta fungerande saker när det ju finns röda kors och sånt där som kan ta hand om det. Fast nu var det ju tur för oss att det inte är förbjudet.

Lugnet och ron

Såhär fint har jag det när jag ligger och tänker att det strax är höst igen och mörkret kommer och man får tända ljus och ha på sig gummistövlar. Nu är det nästan mörkt kring niotiden på kvällen. Somliga skulle se det som ett dåligt tecken men jag är peppad på årstidsförändring. Heja hösten!

Istället för sockboll

Ungen har hittat på sporten sockboll som går ut på att man kastar strumpor omkring sig. Superkul, om man tycker att det är ok att det ligger smutsiga och rena strumpor överallt. Ingela kom på den finurliga idèn att man kan sy sådana där riskuddar som man hade på gympan när man var liten. De kan lätt ersätta sockbollarna och de föll i god jord minsann. Den här sporten heter visst också sockboll men resultatet av den är ju i alla fall snyggt. Jag fyllde dem med vete så kan man dessutom värma dem i mikron och mysa med dem, om man kan hålla sig från att kasta iväg dem förstås.

Mommamusèet del 2: Bara väldigt vackert.

Det här står skrivet i bläck på ett nattlinne från, ja, som synes, 1875. Nedan den magiskt vackra ärmen.

  Det här är någonting så otroligt som ett förkläde. Förstå att servera någon, eller för all del, bli serverad av någon som är klädd i ett spets-och-sidenbands-förkläde! Man la ner mycket tid på detaljer på den tiden, sisådär en hundra år sedan. 

Tre magiskt vackra dokspetsar, eller vad de nu kan tänkas heta. De får mig att vilja bära dok eller hätta för jämnan. Nedan ett av dem på mitt huvud som önskar att det kunde stanna där.