Ett barns första huvudfoting och en mammas förrymda självförtroende

Jordi har ritat sin första huvudfoting! Porträttet föreställer mig och jag är så glad (i verkligheten alltså, porträttets humör är det svårt att uttala sig om). Munnen sitter ovanför näsan och det är fantastiskt att ungen har kommit in i en ny epok! Jag och finvännen Ingela pratade om huvudfotingskapandet dagen innan och vips kunde ungen! Stolt är jag.

Mitt eget skapande är det sämre ställt med. Jag har drabbats av en självförtroendesvacka där jag tror att jag inte kan trycka och att sakerna jag gör är fula. Att det ska vara så svårt att upprätthålla den där känslan av att man är bra! Men jag kämpar på och hoppas skärpa mig snart. Jag kan rita, jag är inte rädd, jag kan trycka, jag är inte rädd... Jordi däremot ritar på med friskt mod. Han är min förebild på självförtroendefronten, liksom på många andra fronter.