Nytt jobb och nygammalt språk och jag är så slut att jag nästan undrar vem jag är. Är jag Josefine när jag bara tänker jobbtankar, eller är jag bara lärarjosefine då? Jag är inte helt säker. Det är skönt att ha akryldrömmarna att vila sig i. Att tvinga tanken fundera på färger och motiv, i stället för att bara planera lektioner och minnas saker man inte får glömma. På torsdag ska jag se om jag inte hittar mig någonstans igen. Förvirringen är stor men det är också glädjen över att ha hittat nytt och rätt.
Härligt att du hittat nytt och rätt! Josefinebalansen hittar du alldeles snart igen när du inte längre är så proppad med nya intryck! Tankar & kramar & hejarop till dig min modiga vän! :)
SvaraRaderaJa, det är fantastiskt! Så härligt att det går bra när man är modig, annars kan man ju bli rädd. Jag tror också att ron kommer att infinna sig om en liten stund eller två. Kramar och pussar!
Radera