tiden tassar fram

Tiden tassar och jag tappade bloggpeppen. Jag är fortsatt hemma med mina fogar och mitt räserhjärta och så länge jag när som helst kan lägga mig ner på golvet som en död fisk går det väldigt bra. Innan sjukskrivningen gick jag runt och var livrädd för vad som skulle hända om det hände mitt under en lektion. "Vänta kära elever, jag ska bara ligga här i 45 minuter tills det går över." Var inte så sugen på det så jag är väldigt tacksam att det inte blev på det sättet.

Jag har varit i Jämtlandet och spanat på renar och andats luften och repat med mitt band. Så stilla och så fridfullt. Äta lite, spela lite, äta lite till och så spela lite till. Ligga som en fisk på kökssoffan i mommas magiska hus, min plats på jorden. Utsikten från övervåningen, renarna på legdan utanför och musiken som liksom tog sig för varje omspelning. Jordisen var hos mormorn och morfarn och spegade golf över legdorna, sparkade boll och höll låda.

Det är så fint att komma hem och så känslovilt. Jag fick träffa kära längtade människor, föräldrarna, en storebror, en vän, två mycket viktiga människor som blivit så mycket äldre sedan jag bodde hemma, en Bertil som tittade på min mage och leende undrade vad jag nu ställt till med. Jag har förlikat mig med att jag inte kommer att flytta tillbaka dit, att jag inte kommer att flytta hem och liksom skulden som det innebär men jag är så tacksam över att få ha kvar platsen och människorna, i mig och där i Jämtlandet.