Ritandet

Jag ritar på. Här är ur skissboken, det är en övning att visa upp sånt här. Idag har de tre första sidorna på min grafiska roman blivit klara för digitalisering. Dessutom har jag storyboardat upp 70 (!!!) sidor. 30 sidor kvar till målet på cirka 100, får se exakt hur många sidor det blir. Just nu känns det som att kring hundra blir ganska lämpligt. Att de sen ska ritas ordentligt också, det är något jag tänker ganska lite på. Fast nu är jag ju 3 % färdig. Inte illa.

Alldeles rött

Tänk så rött hår kan bli om man blandar det med buske!

Inget sprack!

Jag har satt min första keramikugn med sexåringarnas lerkrus. Att få dela ut dem till barnen när ugnen hade svalnat... Inget hade spruckit och ungarna lyste av förväntan och lycka. Det här har de gjort med sina egna händer och det är storslaget. Nu har dagens lerskörd placerats i glasskåpet med de svartbrända pärlhalsbanden, det egenspunna garnet och den första färdiga tovade bältesväskan. När vi tittar på inspirationsbilder på smartboarden räcker någon upp handen och säger "Josefine, det där ser inte ens tovat ut, det ser bara ut som kardad ull!" Vad säger ni om det? De är briljanta och varje tisdag morgon när jag ska börja jobba med dem känner jag mig privilegierad.

Kärleken

Kan man bli gladare? Jag träffade en ny bussvän på vägen hem. En kanske sjuttonårig kille som jag började babbla med efter att bussen var sen. Imorse fick jag sjuts med en annan bussvän när bussen åter igen bestämde sig för att inte komma. Alls. Och så kommer man hem från det glada mötet och vad ligger på hallmattan? Jo, ett brev från kärvännen och egentligen inte alls ett brev, utan ett paket. I paketet: ett kort och en tavla! Och inte vilken tavla som helst utan en egengjord så klar. Så fantastiskt förtjusande! Nu ska jag bara leta rätt på hedersplatsen åt den.

 Tack kära ingelamänniska! Jag ska skriva ett papperstack så snart jag har tämjt tiden lite till. Puss puss :)

Ny favorit!

I fredags fick jag handledning på mitt grafiska romanprojekt. Det var fantastiskt givande! Beröm och utvecklingsmöjligheter som fick hjärnan att snurra av inspiration. Jag fick också låna några böcker av min handledare och oj så bra de var! Anneli Furmarks grafiska roman Fiskarna i havet var helt underbar. Den handlar om en tjej som har flyttat till folkhögskola för att gå en konstutbildning. Tonen är lågmäld, stillsam och personlig och bilderna är vackra, säregna och inspirerande. Den tog sig genast upp till toppen av min personliga lista över bra grafiska romaner, den är kalasbra! Så, läs den. Nu ingår den i mitt projekt att inspireras av serietecknare men än så länge har jag bara provat på hennes tekniker, eller som jag gissar att hon har arbetat med bilderna. Jag har börjat använda akvarell, hör och häpna, något som jag har varit rädd för sedan gymnasiet, även om stort kladdande med vattenfärger har gått an. Dessutom har jag köpt uddar till mina promarkers så nu kan jag rita smått med dem och det i kombination med akvarellen är jätteroligt! Så, spring till bibblan och låna och sen är det bara att kvala upp ärmarna för jag tror att det är svårt att läsa den utan att själv vilja måla och rita.

(Här hade jag lagt upp en bild på boken om jag hade lyckats lista ut om man får göra så. Titta på den via länken ovan om ni vill se hur fin den är.)

Med ett bredare leende

Jag tågade in till min rektor och sa att jag inte orkar. Att livets procent och de femtio procenten jag pluggar, kräver för mycket för att jag ska orka alla jobbprocenten. Jag talade om vad och hur jag ville jobba mindre och var väldigt ärlig. Ok, sa hon, jag ska försöka lösa det, om inte snarast så i alla fall efter jul. När jag gick ut därifrån kunde jag inte sluta le. Det känns som en så enorm befrielse, att det nästan är som att jag redan nu har gått ner i tid. Jag kommer få mer tid till studierna, jag kommer kunna vila när jag är vintertrött och jag kommer ha mer tid att leva loppan på.

Minst en timma efter mötet med rektorn mötte jag en elev.
"Har du gjort något med dig, Josefine?" frågade han.
"Nej, vad skulle det vara? Ja, jag kanske har färgad om håret lite rödare..."
"Ja, det kanske är det. Och så har du ett mycket bredare leende!"

Kan man få bättre instant feedback? Jag tror inte det. Så nu har jag varit på universitetet idag och haft ett mycket bredare leende, kommit hem med ett bredare leende och i allmänhet varit väldigt nöjd.  Jag har aldrig hört någon berätta om hur mycket bättre de mår sedan de gick upp i tid, hur mycket friskare de känner sig eller hur mycket mer de hinner med i sina liv. Motsatsen är jag däremot väl bekant med. Ändå klingar de där rösterna, både i mina öron och i mitt huvud... "Tänk på pensionen!" "Du kommer ångra dig när du blir äldre!" men eftersom jag hoppas att jag då, liksom nu är större på själva levandet än på konsumerandet så tror jag att gammeljosefinen kommer förlåta nujosefinen för att hon valde det bredare leendet.

Svartbränning med sexåringar

För någon vecka sen svartbrände jag lergodspärlor med sexåringarna. Vi höll till på skolgården och hade världens mysigaste dag. Vi stoppade ner de väldigt torkade pärlorna (typ sju veckor) i plåtburkar med spikade hål i locken. I burkarna la vi också spån och näver för att det skulle bli svart. När väl burkarna var inne i elden väntade vi och väntade. Alla andra klasser kom på besök när de hade rast och det var så himla trevligt! När burkarna väl kom ur elden och jag inte kunde vänta på att få öppna dem var stämningen magiskt förväntansfull.

Inte en enda pärla eller amulett hade spruckit och både barn och fröknar var förundrade över det vackra resultatet. Det som glänser är sådant som jag hade glaserat tidigare, ska se om jag har en närbild på det sen. Oerhört lyckad dag!

Cleotryck

I fredags hade jag äran att få hänga med Cleo, tre veckor. Så liten och magisk och med fantastiska fötter som man kan göra tryck av. Vi får de vad det blir av det. Nu drar jag till jämtlandet och återkommer om några dagar. Hej svejs!

Höstfärg

Den sista aroniabärfärgningen är gjord för i år och den blev misslyckad, liksom grålila ylle, inget för mig. Däremot kan man ju njuta av själva tanken på att det går att plocka bär som växer bredvid cykelbanan och sen färga tyg med den. Man kan också njuta av tanken på att solen finns, även om den sällan syns.

arbetsplatsen

Såhär ser min arbetsplats ut just nu, om än lite suddig. Den där arbetsplatsen jag har när jag ritar på den grafiska romanen, pluggar skapande svenska och skissar på storslagenheter. Här ska jag bo idag och i helgen för nu är det deadline på g och jag har kommit så långt med storyboardandet att jag måste svälja den enorma ritskräcken och faktiskt börja rita sidor på riktigt. En grafisk roman ritar inte sig själv, även om det skulle vara praktiskt. Fast då skulle jag ju inte få känna den enorma tillfredsställelsen för varje avklarad ruta, varje sida som blir färdig för scanning...

minimuseum

Jag har gjort ett litet minimuseum att ha i hallen. Åter igen är det delar av arvet som kommer till pass. Jag hittade ett tittskåp med klädnypor och satte lite färg på det. Grejerna i är från när Ann-Maris (kvinnan vi ärvde från) mamma gick på handarbetslärarutbildningen. Ann-Mari var nittio år när hon dog, så ni kan ju tänka er hur gamla sakerna är. Artikeln handlar om hur kompetenta de blifvande handarbetslärarinnorna är inom områden som jag, dagens handarbetslärarinna inte ens är nära att behärska. Det är andra tider men det är fint att ha gamla tider i ett litet skåp på väggen, så man kan tänka tillbaka på hur det var när man inte var med.

Bunkbed!

Förlåt den usla bildkvaliteten (mörkret, allt är mörkrets fel) men visst är det en snygg bunkbed! Syrran har ritat den och min pappa har byggt den till hennes barn. De är trångbodda och vad är då bättre än att stapla ungarna på höjden. Både barn och föräldrar är ruggigt nöjda och mostern är mycket imponerad. Observera också de runda fönstren, hyllan med böcker, tavla och lampa, som en egen liten pyttelägenhet!

Hos jordifarmorn

I torsdags tog jag och Jordisen höstlov och åkte till hans farmor och farfar. Där blev vi bjudna på lunch och den utsökta efterrätten marängsvamp. Sen bar det av ut i skogen och där pinnbrödade vi med dagbarnen. När dagbarnen åkt hem och farfarn var på plats beslutades efter lite diskussion att farfarn kunde leka med Jordisen och att farmorn kunde leka med mamman. Första budet svar att alla skulle leka med Jordi men eftersom mamman och farmorn ville leka med annat så fick de dispens och oj så roligt det blev. Det blev färg och ull från kaniner, får och alpackor. vi färgade i mikrovågsugn som efter decennier av vägran har tillåtits tillträde till husets förrådsutrymmen, enkom för färgning. Jag har mikrofärgat i utbildningen men det var länge sen och andäktigheten var nu stor. Kolla färgerna! Det var vansinnigt roligt och resultatet blev fantastiskt! Nu är det bara att karda och spinna för glatta livet. Dessutom fick jag ett hekto redan färgad och kardad merinoull som jag redan har spunnit upp och börjat sticka en mössa av. Så fantastiskt roligt!

En kruka minsann

När jag kom till keramiken häromveckan stod det en så snygg kruka i ett glasskåp och kära nån, den hade ju jag gjort! Det här oerhörda höstmörkret gör att färger blir som förbytta och allt verkar luddigt i kanterna men tänk er krukan sådär fart ännu snyggare, så förstår ni storheten. Det tar sig!