Cleotryck

I fredags hade jag äran att få hänga med Cleo, tre veckor. Så liten och magisk och med fantastiska fötter som man kan göra tryck av. Vi får de vad det blir av det. Nu drar jag till jämtlandet och återkommer om några dagar. Hej svejs!

Höstfärg

Den sista aroniabärfärgningen är gjord för i år och den blev misslyckad, liksom grålila ylle, inget för mig. Däremot kan man ju njuta av själva tanken på att det går att plocka bär som växer bredvid cykelbanan och sen färga tyg med den. Man kan också njuta av tanken på att solen finns, även om den sällan syns.

arbetsplatsen

Såhär ser min arbetsplats ut just nu, om än lite suddig. Den där arbetsplatsen jag har när jag ritar på den grafiska romanen, pluggar skapande svenska och skissar på storslagenheter. Här ska jag bo idag och i helgen för nu är det deadline på g och jag har kommit så långt med storyboardandet att jag måste svälja den enorma ritskräcken och faktiskt börja rita sidor på riktigt. En grafisk roman ritar inte sig själv, även om det skulle vara praktiskt. Fast då skulle jag ju inte få känna den enorma tillfredsställelsen för varje avklarad ruta, varje sida som blir färdig för scanning...

minimuseum

Jag har gjort ett litet minimuseum att ha i hallen. Åter igen är det delar av arvet som kommer till pass. Jag hittade ett tittskåp med klädnypor och satte lite färg på det. Grejerna i är från när Ann-Maris (kvinnan vi ärvde från) mamma gick på handarbetslärarutbildningen. Ann-Mari var nittio år när hon dog, så ni kan ju tänka er hur gamla sakerna är. Artikeln handlar om hur kompetenta de blifvande handarbetslärarinnorna är inom områden som jag, dagens handarbetslärarinna inte ens är nära att behärska. Det är andra tider men det är fint att ha gamla tider i ett litet skåp på väggen, så man kan tänka tillbaka på hur det var när man inte var med.

Bunkbed!

Förlåt den usla bildkvaliteten (mörkret, allt är mörkrets fel) men visst är det en snygg bunkbed! Syrran har ritat den och min pappa har byggt den till hennes barn. De är trångbodda och vad är då bättre än att stapla ungarna på höjden. Både barn och föräldrar är ruggigt nöjda och mostern är mycket imponerad. Observera också de runda fönstren, hyllan med böcker, tavla och lampa, som en egen liten pyttelägenhet!

Hos jordifarmorn

I torsdags tog jag och Jordisen höstlov och åkte till hans farmor och farfar. Där blev vi bjudna på lunch och den utsökta efterrätten marängsvamp. Sen bar det av ut i skogen och där pinnbrödade vi med dagbarnen. När dagbarnen åkt hem och farfarn var på plats beslutades efter lite diskussion att farfarn kunde leka med Jordisen och att farmorn kunde leka med mamman. Första budet svar att alla skulle leka med Jordi men eftersom mamman och farmorn ville leka med annat så fick de dispens och oj så roligt det blev. Det blev färg och ull från kaniner, får och alpackor. vi färgade i mikrovågsugn som efter decennier av vägran har tillåtits tillträde till husets förrådsutrymmen, enkom för färgning. Jag har mikrofärgat i utbildningen men det var länge sen och andäktigheten var nu stor. Kolla färgerna! Det var vansinnigt roligt och resultatet blev fantastiskt! Nu är det bara att karda och spinna för glatta livet. Dessutom fick jag ett hekto redan färgad och kardad merinoull som jag redan har spunnit upp och börjat sticka en mössa av. Så fantastiskt roligt!

En kruka minsann

När jag kom till keramiken häromveckan stod det en så snygg kruka i ett glasskåp och kära nån, den hade ju jag gjort! Det här oerhörda höstmörkret gör att färger blir som förbytta och allt verkar luddigt i kanterna men tänk er krukan sådär fart ännu snyggare, så förstår ni storheten. Det tar sig!