söndag 31 augusti 2014

husockupationens tid är inte förbi


Igår var jag och min Linavän på någonting av det bästa med Umeå. Det är kulturhuvudstadsår här samtidigt som viktiga kulturbyggnader ska rivas och en viss sorts kultur premieras. I det här har folk fått nog och skapat ett kulturhus. Bara sådär. Gamla fantastiska lokstallar som människor på eget bevåg fyllt med kultur, konst och musik. Det här är Umeås kärna, det finaste, människorna som gör saker tillsammans utan att det krävs ansökningar och tillåtelse. Så himla fint och jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska få vara kvar, att ingen kommungubbe kommer och saboterar. 









Dessutom spelade Årets Ninja och hon var så fantastiskt fantastisk. Vacker kväll, både inuti och utanpå.

tisdag 26 augusti 2014

väva med svordomar

Rasmus hade bestämt sig för att prova på det här med brickvävning så jag plockade fram brickor och böcker. Det var länge sen jag höll på så jag var inte till så mycket hjälp och när väven var uppsatt hann han två inslag... Det visade sig vara helt omöjligt, allt trasslade sig och brickorna gick inte att vrida, katastrofen var ett faktum! Det var en himla tur att Jordi sov för svordomarna haglade. Jag hävdade att det kan ju vara svårt att få till det första gången man försöker och fick då frågan "Varför skulle det vara svårt första gången?". Så låter det om man är van vid att alltid lyckas med det man tar sig för. Bästa citatet från hans utbrott var "Det är inte jag som är dålig, det är brickvävning som är dåligt!". Jag insåg att de elever jag har haft i textilslöjd har legat i lä på utbrottsfronten.

Med visst tålamod och tand för tunga lyckades jag reda ut det hela och efter en stund gav han sig på det igen. Det visade sig att det visst gick och inte alls var omöjligt och efter en stund tog mönstret form. En stund var jag ganska säker på att han aldrig skulle brickväva igen men nu har jag på känn att det kanske kan bli lite band vävda här framöver. Själv håller jag mig till spinnrocken för stunden, en besatthet som tycks hålla i sig.






måndag 25 augusti 2014

hösthavet







Igår åkte vi till havet. Det var höst där och vågor. Det var regnkläder och av någon anledning tyckte jag att sushi var den optimala picknickmaten. Naturligtvis blev det besvärligt. Och kaffet som var snabbkaffe istället för kaffet som blev för svagt, det rann ut över klippan. Jag uppfann bit på kaffe i termosmugg och Jordi fick ont i magen och frös. När jag plockade fram kameran började Rasmus posera som perfekta familjen, när vi egentligen var ganska orutinerade och spillde och glömde ylletröjor hemma. Men det fanns ro där i regnrusket och vi satt och såg ut över klippor och vågor och trots att vi vände hemåt ganska fort blev det en väldigt mysig havskväll. Jordi berättade att han alltid känner sig redo när han har galonbyxor på sig och jag tänkte att nu blir det höst och här sitter vi och är redo. Så fort vi kommer ihåg ylletröjorna.




fredag 22 augusti 2014

tillspetsat



När vi var i jämtlandet följde vi med urmomman och tittade på hennes mästerverk. För tre år sen var hon i kyrkan och tyckte att spetsen kring altaret såg för risig ut och så gick hon hem och tog itu. För ärligt talat, vem skulle annars knyppla en sex centimeter bred spets, sex meter lång? Hon höll på till och från i tre år och dagarna hon hann mest kom hon hela tre centimeter. Nu är den klar och visst är hon grym, min stora förebild i slöjden och livet? 

måndag 18 augusti 2014

pijaböckerna



Alltså Pija Lindenbaum, vilken pärla i barnboksvärlden! Gittan, Kenta och Åke, det blir inte bättre än såhär. Bilderna är förtjusande, innehållet uppbyggande och de är rakt igenom fantastiska! Låna När Åkes mamma glömde bort och Kenta och barbisarna, på närmaste bibliotek. Det gör inget att du är vuxen, det går bra ändå.

lördag 16 augusti 2014

födelsedagspresent



Det är lurigt med eget hantverk. Det krävs liksom att man är ganska bra på det man gör för att det ska gå an att man ger bort det i present. Samtidigt har jag aldrig riktigt haft någon paus mellan det där att ge bort det man själv har gjort när man är barn och när man är vuxen. En gång gav jag bort en blomma till systers pojkvän. Han trodde att det var ett armband som jag hade gjort så han ryckte upp den med rötterna och försökte sätta på sig den. Själv såg jag med häpnad på hur han slet upp eländet som jag hade kämpat med att få att rota sig. I efterhand önskade jag att jag hade kunnat se mer hans ögon ner i påsen. Vilket material såg armbandet ut att vara gjort i? Hur var armbandet konstruerat?

Utöver att man måste kunna sin sak för att kunna ge bort den måste man också ge den till någon som har förstånd att uppskatta den och inte tycker att man är skräpig som ger bort egenskapat. För ett par veckor sedan fyllde min svärmor år och hon blev glad åt den här prinsesskroneljuslyktan som jag har lerat ihop. Mycket förståndigt!

onsdag 13 augusti 2014

tröja på g!

Jag är grym på att påbörja projekt och aldrig göra klart dem. Det är faktiskt på den nivån att det är imponerande. Just nu börjar jag känna mig ganska less på det och ärligt talat funderar jag på att kasta vartenda halvfärdigt projekt jag hittar här hemma men jag är inte riktigt där ännu, får se hur det går. Att göra färdigt projekten istället låter som en enkel lösning på ett svårt problem, och jag har hört att svåra problem inte har enkla lösningar.

Med anledning av detta har jag påbörjat ett nytt projekt, men den här gången med en mycket bestämd tanke om att bli klar. Överallt på bloggar ser jag folk som stickar grejer i parti och minut och så blir de liksom klara. Jag tittar på det på håll och det verkar mycket tillfredsställande. För att vara på den säkra sidan drog jag igång ett litet projekt, en bebiströja, precis lagomt pyttigt. Jag har inte någon bebis men förr eller senare ska jag nog skaffa mig en till (min har ju blivit så stor!) och då kan den ha koftan. Jag spann tills den gröna ullen tog slut, sen spann jag lite svart och sen stickade jag upp alltihopa. Nu har jag spunnit mer svart och ska strax fortsätta med stickandet, det var nämligen ofantligt roligt och prognosen är att det kommer att bli klart!



tisdag 12 augusti 2014

gotlandet

Jag skippar orden och låter bilderna tala om hur gotlandssemestern var. Typ såhär:







måndag 11 augusti 2014

världens bästa slända

Jag trodde att jag skulle kunna blogga från mobilen under medeltidsveckan men det gick bara inte så jag har lyst med min frånvaro här istället. Det var en fantastisk resa och jag ska visa lite bilder från kläder och skön natur i ett senare inlägg. Här väljer jag att istället helt fräckt göra reklam (obetald sådan alltså).

På medeltidsveckans marknad finns nämligen någon som jag gissar är bäst i Sverige på att svarva sländor. Dessutom på en trampsvarv! Hur coolt är inte det? Jo, precis, hur coolt som helst. Jag köpte en topptyngd på 37 gram, ja, alla sländorna är olika och märkta med vikt. Tidigare har jag tyckt att det är ganska drygt att spinna på slända. Jag har haft min som min morfar snickrade till mig när jag var i Jordis ålder och den har varit så stor, omöjlig att spinna tunt på. Dessutom har jag tyckt att spinnrocken är roligare, smidigare och snabbare. Men så mötte jag den här sländan och vilken grej! Den spinner som en katt, slutar aldrig snurra och jag kan spinna exakt hur tunt som helst på den. Spinnrock i all ära men den här kan man ju gå omkring och spinna på. Innan veckan var slut hade jag inhandlat en bottentyngd också och nu spinner jag som en galning! På http://www.snickarvikingen.com/ kan man beställa en egen, något som varmt rekommenderas!