måndag 30 december 2013

julefriden


Såhär vackert var det. Solen glittrade i snön och magin hängde i träden. Kvällen innan julafton slog det till och det är inte över än. In flu en sa, jag skriver det långsamt så att ni kan känna det i munnen liksom. In flu en sa. Totalt däckad och när jag började få hopp om livet slog det till på Jordi, 39 grader. Ni kan ju föreställa er ungefär hur mycket skidturer i hemskogen det har varit. Säng, tak, tv med usla barnprogram, det har jag sett i överflöd. Dessutom vad den där lilla här nere till vänster med och gudars skymning vilka röstresurser! Hon slutar inte skrika! Det här fotot är taget när hon har somnat av utmattning från att skrika non stop. Hon är så vansinnig söt och hon skriker så vansinnigt högt.


Innan flunslan drog igång hann vi dock med både det ena och det andra. Julbak, sparktur med barndomsbästisen nerför storbacken, stjärnhimlar och mys. Jordi fick en pyssellåda i julklapp som väckte utropet "jag blil så glad så ja nästan döl!". Han fick skridskor som han beundrade och längtar efter att få prova. Som alltid är det dock det lilla som räknas. Jag köpte en boll till honom, för fyrtio kronor, och naturligtvis var den det bästa han kunde få i julklapp, den ville han ha valje dag och valje natt, som han själv uttryckte det.

Nu har vi pallrat oss tillbaka till Västerbotten och han har åkt för att smitta ner sin pappa. Själv är jag nöjd med julen och nöjd med att vara hemma i boet igen. Jag fick ett staffli och akrylfärger av Rasmus så nu går jag i målardrömmar och det trivs jag utomordentligt med.

måndag 23 december 2013

Jullov!


Jag har tagit jullov och åkt hem till jämtlandet. Vi har hämtat gran och fixat och donat och idag är det dags för julbakande av rang.



Jag har fått vara med och sjunga i kyrkan med min gamla fantastiska kör och ska sjunga igen på julottan. Kanske är kören det jag saknar mest med att inte bo i byn.


Jag har promenerat hem i gatlyktslösheten med lyktan i handen och allt det vita har glittrat i skenet från den. Tystnaden, det kompakta mörkret som dimmas av det vita från snön. Allt det där som inte kan fotograferas men som är så magiskt att jag önskar att jag kunde ge det till er i julklapp. Hoppas att ni har det fint och ljuslyktigt och magiskt. God jul!

torsdag 19 december 2013

cd-fodral del 2



Tryckandet fortsätter. Här är mina två nyaste verktyg. I en låda hittade jag små självhäftande kuddar som jag tror är för typ scrapbooking. Det var bara att trycka fast dem på en träbit och vips, ny trycksak. Den högra har jag sågat jack i och sen karvat dem lite bredare. Den blev i sig själv väldigt fin, speciellt med färgen kvar.

måndag 16 december 2013

Att släppa fotfästet, med flit


Sist jag var hemma i Jämtlandet såg det ut såhär. På söndag ska vi hem för julfirandet och då hoppas jag att det är vitt. Här regnade det idag och barnen som åkte nerför de flera meter höga snöhögarna (jag jobbar inåt landet) landade i vattenpölar. Torkskåpen drypande av tropikhusluktande (va? jo, på riktigt) täckbyxor.

Idag gjorde jag någonting som jag aldrig har gjort förut. Jag sa upp mig. Inte för att jag vantrivs eller egentligen vill säga upp mig. Jag trivs himla bra, med bästa ungarna och bästa kollegorna. Det var bara det att jag sökte ett annat jobb. Ett som jag egentligen har fantiserat om i många år, ett som gör mig nervös men oerhört peppad. I fredags gick jag på intervju och trots att jag hade bestämt mig för att inte ta det, hörde jag mig själv säga att jag ville ha det om jag fick det. Tre timmar senare fick jag veta att de ville ha mig. Och så sa jag ja. Trots min enorma rädsla för att inte vara nog bra. Trots att jag vet vad jag har men inte vad jag får. Så nu är det lite som fritt fall med avtal hit och dit som ska sägas upp och skrivas på, löneförhandlas och nervöst väntande. Ja, som fritt fall känns det. Så efter jul går jag förhoppningsvis ut i något alldeles nytt och utmanande och kanske helt fantastiskt. Den som vågar får se!

söndag 15 december 2013

Lär om, lär rätt!


Citatet ovan är vackert tycker jag. Något annat vackert, eller i alla fall intressant som Picasso sa var att han ägnade år åt att måla som barn igen. Han hade lärt sig måla mästerligt och ägnade sen resten av karriären åt att försöka måla som om han aldrig hade lärt sig. Jag tycker att det är spännande, för nu när jag jobbar en del på fritids ser jag många barn rita. "Hej Josefine, visst är jag bra på att rita?" säger de avslappnat när de lite nonchalant krafsar ner sina mästerverk. "Visst ritar jag snygga träd?" Ja, visst gör du det, du är grym, säger jag och menar det. Ibland säger vissa barn, i regel de lite äldre, "Titta vad fult jag ritar, jag är så dålig" i hopp om att alla ska säga att den visst är bra. Och det säger de men jag har haft svårt att tackla det där. Nu har jag hittat lösningen.

Jag berättar för dem om när jag var typ fjorton och slutade rita. Inte helt, egentligen, men nästan helt. Jag var ju dålig på det så det fanns ingen anledning att hålla på, när det fanns andra som var så bra. Sen tog det sisådär tio år att börja igen, för jag var ju så dålig. Konstigt att det är svårt att utvecklas när man inte övar.

Barnen tittar storögt på mig och tycker väldigt uppriktigt att det är en ganska tragisk historia. Det här har faktiskt fått slut på snacket om hur dåliga de är, i stället säger de att de är bra. Själv är jag väldigt nöjd med detta och övar på att leva som jag lär. Att det dessutom inte är hur bra, utan hur kul, hur i bra maggropen, hur brinnande, hur engagerat. Och samtidigt tåla kvalitetsaspekten. Liksom kolla vad bra jag är, fast blygt och utan att mena det, för att i längden på riktigt lära mig att jag kan allt jag vill faktiskt, att det bara är att göra det.

Så gör nu ni också, allt ni vill kan ni. Och hör sen!

lördag 14 december 2013

torsdag 12 december 2013

Och så var det akvarell...


Som svensklärare är det lite pinsamt att undra, men vad är skillnaden mellan vattenfärger och akvarell? Är akvarell fancynamnet?

lördag 7 december 2013

Musiktryck

Jag och min Johanvän har bestämt oss för att släppa en singel innan jul. Så kan man göra nämligen. Bestämma sig och sen göra. Jag har två förmiddagar stått och stirrat in i puffskyddet och mikrofonerna och idag kom jag faktiskt över skräcken som tar mig varje gång något som spelar in placeras framför mig. För att kunna ge ut en singel behöver man ha skivfodral och de började jag göra i kväll. Gammalt skräp, tryckfärg och baksidan av en gammal tapet kan varmt rekommenderas som ingredienser i skivfodral. Jag tror att det kan bli bra. Sen var det det där med själva skivan också, men det blir nog också bra.






tisdag 3 december 2013

Sinter Klaaspresenter

Jordis farmor och farfar kommer från Holland och där firar man Sinter Klaas, således även här. I söndags var det dags för en mycket nerbantad variant av aftonen. Systern, den vilda bebin och den lite större vilden kom och gjorde holabalo av det hela. Tyvärr hann jag inte fånga dem på bild, de var för livade helt enkelt, men också oerhört förtjusande. Fotandet blev mest innan. Den fantastiska anteckningsboken från konstnären jag länkade till igår och ett par josefinegjorda skålar gavs bort i tjusiga paket. Bortsett från paketens tjusighet var det avslappnad stämning och innan alla hade åkt hem hade parketten blivit inoljad i piggelin, sängen i svartvinbärssaft och jag i bebisbajs. Lyckad afton och skönt att pusta ut efteråt!



söndag 1 december 2013

Advenspeppen


Jag vet att snart är hela internet fullt av lussekatter och se så fint vi har det men jag kan ändå inte låta bli. Ser ni degen som liksom kryper ur locket? Visst är det fantastiskt! Vi har haft första advent med unge på släp på bobben till badhuset där vi har hoppat och hoppat och hoppat. Jag simmade några längder och njöt av lamporna som lyste mig i ögonen när jag ryggsimmade. Sen har vi bakat lusseknular och sett julkalendern som vi alla blev oerhört förtjusta i! Jordi säger att jag bakar långa lussikatter men inte så långa som titaaaanerna och så frågar han efter varje julsång om det var en julsång. Ja, den också säger jag. Nu känns det som att jag kommer klara resten av terminen och alldeles snart är det jullov. Ja, alldeles strax faktiskt!

fredag 29 november 2013

Ritandet

Jag ritar på. Här är ur skissboken, det är en övning att visa upp sånt här. Idag har de tre första sidorna på min grafiska roman blivit klara för digitalisering. Dessutom har jag storyboardat upp 70 (!!!) sidor. 30 sidor kvar till målet på cirka 100, får se exakt hur många sidor det blir. Just nu känns det som att kring hundra blir ganska lämpligt. Att de sen ska ritas ordentligt också, det är något jag tänker ganska lite på. Fast nu är jag ju 3 % färdig. Inte illa.


torsdag 28 november 2013

tisdag 26 november 2013

Inget sprack!




Jag har satt min första keramikugn med sexåringarnas lerkrus. Att få dela ut dem till barnen när ugnen hade svalnat... Inget hade spruckit och ungarna lyste av förväntan och lycka. Det här har de gjort med sina egna händer och det är storslaget. Nu har dagens lerskörd placerats i glasskåpet med de svartbrända pärlhalsbanden, det egenspunna garnet och den första färdiga tovade bältesväskan. När vi tittar på inspirationsbilder på smartboarden räcker någon upp handen och säger "Josefine, det där ser inte ens tovat ut, det ser bara ut som kardad ull!" Vad säger ni om det? De är briljanta och varje tisdag morgon när jag ska börja jobba med dem känner jag mig privilegierad.

måndag 25 november 2013

Kärleken

Kan man bli gladare? Jag träffade en ny bussvän på vägen hem. En kanske sjuttonårig kille som jag började babbla med efter att bussen var sen. Imorse fick jag sjuts med en annan bussvän när bussen åter igen bestämde sig för att inte komma. Alls. Och så kommer man hem från det glada mötet och vad ligger på hallmattan? Jo, ett brev från kärvännen och egentligen inte alls ett brev, utan ett paket. I paketet: ett kort och en tavla! Och inte vilken tavla som helst utan en egengjord så klar. Så fantastiskt förtjusande! Nu ska jag bara leta rätt på hedersplatsen åt den.

 Tack kära ingelamänniska! Jag ska skriva ett papperstack så snart jag har tämjt tiden lite till. Puss puss :)

söndag 24 november 2013

Ny favorit!

I fredags fick jag handledning på mitt grafiska romanprojekt. Det var fantastiskt givande! Beröm och utvecklingsmöjligheter som fick hjärnan att snurra av inspiration. Jag fick också låna några böcker av min handledare och oj så bra de var! Anneli Furmarks grafiska roman Fiskarna i havet var helt underbar. Den handlar om en tjej som har flyttat till folkhögskola för att gå en konstutbildning. Tonen är lågmäld, stillsam och personlig och bilderna är vackra, säregna och inspirerande. Den tog sig genast upp till toppen av min personliga lista över bra grafiska romaner, den är kalasbra! Så, läs den. Nu ingår den i mitt projekt att inspireras av serietecknare men än så länge har jag bara provat på hennes tekniker, eller som jag gissar att hon har arbetat med bilderna. Jag har börjat använda akvarell, hör och häpna, något som jag har varit rädd för sedan gymnasiet, även om stort kladdande med vattenfärger har gått an. Dessutom har jag köpt uddar till mina promarkers så nu kan jag rita smått med dem och det i kombination med akvarellen är jätteroligt! Så, spring till bibblan och låna och sen är det bara att kvala upp ärmarna för jag tror att det är svårt att läsa den utan att själv vilja måla och rita.


(Här hade jag lagt upp en bild på boken om jag hade lyckats lista ut om man får göra så. Titta på den via länken ovan om ni vill se hur fin den är.)

fredag 22 november 2013

Med ett bredare leende

Jag tågade in till min rektor och sa att jag inte orkar. Att livets procent och de femtio procenten jag pluggar, kräver för mycket för att jag ska orka alla jobbprocenten. Jag talade om vad och hur jag ville jobba mindre och var väldigt ärlig. Ok, sa hon, jag ska försöka lösa det, om inte snarast så i alla fall efter jul. När jag gick ut därifrån kunde jag inte sluta le. Det känns som en så enorm befrielse, att det nästan är som att jag redan nu har gått ner i tid. Jag kommer få mer tid till studierna, jag kommer kunna vila när jag är vintertrött och jag kommer ha mer tid att leva loppan på.

Minst en timma efter mötet med rektorn mötte jag en elev.
"Har du gjort något med dig, Josefine?" frågade han.
"Nej, vad skulle det vara? Ja, jag kanske har färgad om håret lite rödare..."
"Ja, det kanske är det. Och så har du ett mycket bredare leende!"

Kan man få bättre instant feedback? Jag tror inte det. Så nu har jag varit på universitetet idag och haft ett mycket bredare leende, kommit hem med ett bredare leende och i allmänhet varit väldigt nöjd.  Jag har aldrig hört någon berätta om hur mycket bättre de mår sedan de gick upp i tid, hur mycket friskare de känner sig eller hur mycket mer de hinner med i sina liv. Motsatsen är jag däremot väl bekant med. Ändå klingar de där rösterna, både i mina öron och i mitt huvud... "Tänk på pensionen!" "Du kommer ångra dig när du blir äldre!" men eftersom jag hoppas att jag då, liksom nu är större på själva levandet än på konsumerandet så tror jag att gammeljosefinen kommer förlåta nujosefinen för att hon valde det bredare leendet.

måndag 18 november 2013

Svartbränning med sexåringar

För någon vecka sen svartbrände jag lergodspärlor med sexåringarna. Vi höll till på skolgården och hade världens mysigaste dag. Vi stoppade ner de väldigt torkade pärlorna (typ sju veckor) i plåtburkar med spikade hål i locken. I burkarna la vi också spån och näver för att det skulle bli svart. När väl burkarna var inne i elden väntade vi och väntade. Alla andra klasser kom på besök när de hade rast och det var så himla trevligt! När burkarna väl kom ur elden och jag inte kunde vänta på att få öppna dem var stämningen magiskt förväntansfull.





Inte en enda pärla eller amulett hade spruckit och både barn och fröknar var förundrade över det vackra resultatet. Det som glänser är sådant som jag hade glaserat tidigare, ska se om jag har en närbild på det sen. Oerhört lyckad dag!

onsdag 13 november 2013

Cleotryck



I fredags hade jag äran att få hänga med Cleo, tre veckor. Så liten och magisk och med fantastiska fötter som man kan göra tryck av. Vi får de vad det blir av det. Nu drar jag till jämtlandet och återkommer om några dagar. Hej svejs!


söndag 10 november 2013

Höstfärg



Den sista aroniabärfärgningen är gjord för i år och den blev misslyckad, liksom grålila ylle, inget för mig. Däremot kan man ju njuta av själva tanken på att det går att plocka bär som växer bredvid cykelbanan och sen färga tyg med den. Man kan också njuta av tanken på att solen finns, även om den sällan syns.

fredag 8 november 2013

arbetsplatsen


Såhär ser min arbetsplats ut just nu, om än lite suddig. Den där arbetsplatsen jag har när jag ritar på den grafiska romanen, pluggar skapande svenska och skissar på storslagenheter. Här ska jag bo idag och i helgen för nu är det deadline på g och jag har kommit så långt med storyboardandet att jag måste svälja den enorma ritskräcken och faktiskt börja rita sidor på riktigt. En grafisk roman ritar inte sig själv, även om det skulle vara praktiskt. Fast då skulle jag ju inte få känna den enorma tillfredsställelsen för varje avklarad ruta, varje sida som blir färdig för scanning...

onsdag 6 november 2013

minimuseum

Jag har gjort ett litet minimuseum att ha i hallen. Åter igen är det delar av arvet som kommer till pass. Jag hittade ett tittskåp med klädnypor och satte lite färg på det. Grejerna i är från när Ann-Maris (kvinnan vi ärvde från) mamma gick på handarbetslärarutbildningen. Ann-Mari var nittio år när hon dog, så ni kan ju tänka er hur gamla sakerna är. Artikeln handlar om hur kompetenta de blifvande handarbetslärarinnorna är inom områden som jag, dagens handarbetslärarinna inte ens är nära att behärska. Det är andra tider men det är fint att ha gamla tider i ett litet skåp på väggen, så man kan tänka tillbaka på hur det var när man inte var med.







måndag 4 november 2013

Bunkbed!


Förlåt den usla bildkvaliteten (mörkret, allt är mörkrets fel) men visst är det en snygg bunkbed! Syrran har ritat den och min pappa har byggt den till hennes barn. De är trångbodda och vad är då bättre än att stapla ungarna på höjden. Både barn och föräldrar är ruggigt nöjda och mostern är mycket imponerad. Observera också de runda fönstren, hyllan med böcker, tavla och lampa, som en egen liten pyttelägenhet!

lördag 2 november 2013

Hos jordifarmorn


I torsdags tog jag och Jordisen höstlov och åkte till hans farmor och farfar. Där blev vi bjudna på lunch och den utsökta efterrätten marängsvamp. Sen bar det av ut i skogen och där pinnbrödade vi med dagbarnen. När dagbarnen åkt hem och farfarn var på plats beslutades efter lite diskussion att farfarn kunde leka med Jordisen och att farmorn kunde leka med mamman. Första budet svar att alla skulle leka med Jordi men eftersom mamman och farmorn ville leka med annat så fick de dispens och oj så roligt det blev. Det blev färg och ull från kaniner, får och alpackor. vi färgade i mikrovågsugn som efter decennier av vägran har tillåtits tillträde till husets förrådsutrymmen, enkom för färgning. Jag har mikrofärgat i utbildningen men det var länge sen och andäktigheten var nu stor. Kolla färgerna! Det var vansinnigt roligt och resultatet blev fantastiskt! Nu är det bara att karda och spinna för glatta livet. Dessutom fick jag ett hekto redan färgad och kardad merinoull som jag redan har spunnit upp och börjat sticka en mössa av. Så fantastiskt roligt!







fredag 1 november 2013

En kruka minsann



När jag kom till keramiken häromveckan stod det en så snygg kruka i ett glasskåp och kära nån, den hade ju jag gjort! Det här oerhörda höstmörkret gör att färger blir som förbytta och allt verkar luddigt i kanterna men tänk er krukan sådär fart ännu snyggare, så förstår ni storheten. Det tar sig!

tisdag 29 oktober 2013

slå in en bok



Slå in en bok vettja! Det är synd att bara lågstadiebarn ska få njuta av inpapprade böcker, så nu får även fröken Josefine göra det. Snyggt!