torsdag 28 maj 2015

dagarna och kroppen




De här tre bilderna sammanfattar de senaste dagarna ganska bra. Ett stycke promenad till sjön, vilket jag betalade med i blod, nejdå, mest i smärta och så betalade Rasmus öron i skavsår från gnället om hur ont jag har. Jag har ont. Och så sista bilden, snart ryms jag inte i regnkappan. Mycket får en höra när en är gravid. Typ: Men det är väl ändå två? Eller: Fan vad tjock du är! Jorå, det också, och så är det kommentarerna om att nu är det väl dags va? Nej, fortfarande mer än fem veckor kvar. Jag tar det hela med jämnmod men fascineras av gränsförflyttningen som sker för att en har en unge i magen. Det är liksom grönt ljus att säga vad som helst som skulle vara helt oacceptabelt om det inte bodde någon där inne. Jag tar inte illa vid mig men det är en intressant iakttagelse som väl görs av varenda människa som någon gång är gravid, så nu har jag gjort den igen. Check!

tisdag 19 maj 2015

lerfodralet

Jag har sytt mig ett fodral till lerverktygen! Utsidan är sån där trevlig mjuk "vaxduk", ni vet sånt som fortfarande känns som tyg och insidan är bomull. Jag tyckte jag var klipsk, för utsidan skulle ju gå så bra att torka av när jag varit där med mina leriga händer. Att jag sticker in de där leriga händerna på insidan också var någonting jag inte hade tänkt so mycket på men det gör ju ingenting, saker är ju till för att användas och kladdas ner och så finns det ju tvättmaskin den dagen en skulle känna sig lite pretentiös. 



torsdag 14 maj 2015

lerandet


Jordi har upptäckt tjusningen i leran och gjort sina första alster, en räv och en människa. Jag tar mig till keramiken emellanåt när fogar och hjärtan tillåter. Det är skönt att få komma ut och träffa andra människor i en miljö där en när som helst kan vila eller gå hem när det behövs. Dock gör jag lite annat där än jag brukar. Drejningen har blivit smärtsam så nu drejas det ungefären kopp varannan vecka och sen läggs tid ner på att måla den för då kan jag sitta upprätt på en stol, vilket leder till mindre ont. Jag har tagit hem en klump också så jag kan lera lite småsaker när jag inte är nog pigg för att ta mig dit. Det är lyx.





tisdag 12 maj 2015

tiden tassar fram

Tiden tassar och jag tappade bloggpeppen. Jag är fortsatt hemma med mina fogar och mitt räserhjärta och så länge jag när som helst kan lägga mig ner på golvet som en död fisk går det väldigt bra. Innan sjukskrivningen gick jag runt och var livrädd för vad som skulle hända om det hände mitt under en lektion. "Vänta kära elever, jag ska bara ligga här i 45 minuter tills det går över." Var inte så sugen på det så jag är väldigt tacksam att det inte blev på det sättet.

Jag har varit i Jämtlandet och spanat på renar och andats luften och repat med mitt band. Så stilla och så fridfullt. Äta lite, spela lite, äta lite till och så spela lite till. Ligga som en fisk på kökssoffan i mommas magiska hus, min plats på jorden. Utsikten från övervåningen, renarna på legdan utanför och musiken som liksom tog sig för varje omspelning. Jordisen var hos mormorn och morfarn och spegade golf över legdorna, sparkade boll och höll låda.






Det är så fint att komma hem och så känslovilt. Jag fick träffa kära längtade människor, föräldrarna, en storebror, en vän, två mycket viktiga människor som blivit så mycket äldre sedan jag bodde hemma, en Bertil som tittade på min mage och leende undrade vad jag nu ställt till med. Jag har förlikat mig med att jag inte kommer att flytta tillbaka dit, att jag inte kommer att flytta hem och liksom skulden som det innebär men jag är så tacksam över att få ha kvar platsen och människorna, i mig och där i Jämtlandet.


torsdag 7 maj 2015

bäst just nu


Jag har velat ha såna här isglassplastgrejer jättelänge och så fick vi hem ett gäng från jordifarmorn! Hurra! Klart bäst just nu!