söndag 16 augusti 2015

numera


 

Numera går tiden långsamt och fort på samma gång. Storungen har börjat fritids och älskar det och lillungen ler och finns och sånt och vi älskar det. Jag spinner en del, denna besatthet som inte mattas av, och färgar en del. Funderar på att sälja eftersom jag om jag fick välja skulle färga hysteriskt mycket mer än jag behöver själv. Har börjat sticka en ny kofta till Enerie, för den som nästan var klar är redan för liten och det är inte bara på grund av stor bebis, också pyttigt mönster. Ska blogga det så småningom. Annars blir det mest instagram just nu, för det är ju så lättsamt även om det är trist att bloggandet lider. Hantverkligheten heter jag där också om någon känner för att titta in.

onsdag 5 augusti 2015

jag hjärta spinna



Innan graviditeten spann jag som besatt men när illamåendet slog till blev bara tanken på ett snurrande hjul nog för att få mig att kväljas. Nu däremot, är jag igång igen! Det här halva kilot garn av gotlandsull spann jag innan illamåendet och nu har det blivit dags för tvättning, provfärgning, färgning och stickning. Jag är mycket exalterad!

fredag 31 juli 2015

hon kom!

Igångsättning, 14 timmars kamp och (mycket oakut) akut kejsarsnitt. Kärlek, lycka, pariserhjul, solar, apelsiner, fanfarer, vilda danser, regnbågar och norrsken. 4,3 kilo, mörk pälsig frisyr och det största som någonsin har hänt. Typ så. Den 6 juli kom Enerie och ingenting blir någonsin sig likt igen.







fredag 3 juli 2015

kalas istället

Idag skulle jag föda barn men det ville inte barnet, eller kroppen. Istället har jag drabbats av en ovanlig hudåkomma som drabbar 1 på 150 gravida och då främst förstföderskor och tvillingföderskor. Även om jag har fått frågan om det är två där inne väldigt många gånger, så är det inte det men det bryr sig inte hudåkomman om. Långsamt sprider den sig från magen ut över resten av kroppen och det kliar så att jag tror att jag ska mista förståndet. Självklart sökte jag inte vård förrän jag redan var på vippen att bli tokig, klokt.

Men den outhärdliga klådan får mig å andra sidan att tycka att allt annat med att vara tokgravid är ganska chill så jag glädjer mig åt det. Eftersom jag inte kan bjuda på en bildkavalkad på världens sötaste bebis får jag bjuda världens sötaste storunge istället. Han fyllde sex år för ett par veckor sedan och vi hade kalas vid sjön.

Viktigast var att det blev fiskedamm och att det istället för godispåse kunde fiskas upp "förslagsvis en strumpa", som han uttryckte det. Förslagsvis en strumpa fiskades upp och godispåsar följde. Vi grillade sojakorvar och fikade och efteråt hade kanske världens nöjdaste sexåring. Utomhuskalas är grymt bra, ingen galen ljudvolym och inget behov av städning. Längst ner syns Jordis urgulliga kusin som blev jättenöjd när hon fiskade upp en tom tablettask. Det är härligt med lättnöjda ungar och hon blev lika lycklig igen när hon på andra försöket fick napp på riktigt.



måndag 29 juni 2015

fyra dagar kvar


Det är fyra dagar kvar och väntan är oändlig. Förra ungen gick ju arton dagar över tiden (arton!!!) så jag vet ju att det kan ta tid men herre gud vad jag längtar! Jag är liksom bara en enda stor Ge-mig min-bebis-nu-känsla! Jag har sytt en del och har således en del att blogga och vi har köpt en riktig kamera så det finns fina bilder också men av någon anledning är jag så sjukt upptagen med att typ vila och längta att jag verkar helt oförmögen att sätta ihop kameran med datorn. Så är det just nu. Annars verkar sommaren ära oss med sin närvaro, Rasmus har precis fått semester som just nu går ut på att han städar hela lägenheten medans jag sover eller liksom väntar aktivt. Jordisen har åkt till farmorn för att ha kul efter att ha byggt vansinniga mängder lego sedan födelsedagen för över en vecka sen. Komsi, komsi bebisen! Helst nu.

lördag 20 juni 2015

lyxgarage


Jordi har gjort ett lyxgarage till sina vrålåk och han är mycket nöjd. På sikt kanske vi ska klippa ner rullarna så att väskan faktiskt går att stänga också. På oöverskådligt lång sikt...

söndag 14 juni 2015

bebisbo




Sista veckan har jag varit piggare igen och jag som trodde att det bara skulle gå utför till dagen d. Kanske är det vilan som betalar sig. Idag är det nitton dagar kvar! Nitton! Jag har sytt ett bebisbo till ungen, något som jag inte visste fanns när jag fick Jordi, men som ju verkar himla bra. Oftast syr jag saker ur eget huvud, ritar, mäter, tänker och syr men den här sydde jag utifrån en instruktion på internet. Eftersom jag har liknande material i hjärnan som boet är stoppat med så tänkte jag liksom inte så mycket, tänkte som att det var skönt att någon annan hade skött den delen. Sen visade det sig att den som skött den delen inte hade gjort ett så jättebra jobb så det blev lite sprättande och ändrande men det blev bra till slut. Nu gäller det bara att få ut ungen som ska sova i boet.

tisdag 9 juni 2015

sedan sist

Det är så tyst här att en kan tro att jag redan har fått den där bebisen och är alldeles i bubblan men så är det inte. Den enda bubblan som syns till är magen som ömsom jämförs med badbollar, pilatesbollar och vattenmeloner.


Sedan sist har jag ritat mer än på mycket länge,


jag har åkt en båt i solnedgång med fantastiska kollegor,


varit på ett aldrig sinande antal besök på vårdcentral och sjukhus


och vilat och läst dikter och skrivit dikter och skrivit ett par låtar och haft en bästa vän på besök och sagt hejdå till jobbet och skaffat en ny hobby och varit med jordibarnet och vilat. Mest vilat faktiskt. Jag ska försöka komma igång igen här och kanske visa lite av det jag har åstadkommit mellan vilandet, för lite har jag ändå gjort, lite lera, lite slöjd...

torsdag 28 maj 2015

dagarna och kroppen




De här tre bilderna sammanfattar de senaste dagarna ganska bra. Ett stycke promenad till sjön, vilket jag betalade med i blod, nejdå, mest i smärta och så betalade Rasmus öron i skavsår från gnället om hur ont jag har. Jag har ont. Och så sista bilden, snart ryms jag inte i regnkappan. Mycket får en höra när en är gravid. Typ: Men det är väl ändå två? Eller: Fan vad tjock du är! Jorå, det också, och så är det kommentarerna om att nu är det väl dags va? Nej, fortfarande mer än fem veckor kvar. Jag tar det hela med jämnmod men fascineras av gränsförflyttningen som sker för att en har en unge i magen. Det är liksom grönt ljus att säga vad som helst som skulle vara helt oacceptabelt om det inte bodde någon där inne. Jag tar inte illa vid mig men det är en intressant iakttagelse som väl görs av varenda människa som någon gång är gravid, så nu har jag gjort den igen. Check!

tisdag 19 maj 2015

lerfodralet

Jag har sytt mig ett fodral till lerverktygen! Utsidan är sån där trevlig mjuk "vaxduk", ni vet sånt som fortfarande känns som tyg och insidan är bomull. Jag tyckte jag var klipsk, för utsidan skulle ju gå så bra att torka av när jag varit där med mina leriga händer. Att jag sticker in de där leriga händerna på insidan också var någonting jag inte hade tänkt so mycket på men det gör ju ingenting, saker är ju till för att användas och kladdas ner och så finns det ju tvättmaskin den dagen en skulle känna sig lite pretentiös. 



torsdag 14 maj 2015

lerandet


Jordi har upptäckt tjusningen i leran och gjort sina första alster, en räv och en människa. Jag tar mig till keramiken emellanåt när fogar och hjärtan tillåter. Det är skönt att få komma ut och träffa andra människor i en miljö där en när som helst kan vila eller gå hem när det behövs. Dock gör jag lite annat där än jag brukar. Drejningen har blivit smärtsam så nu drejas det ungefären kopp varannan vecka och sen läggs tid ner på att måla den för då kan jag sitta upprätt på en stol, vilket leder till mindre ont. Jag har tagit hem en klump också så jag kan lera lite småsaker när jag inte är nog pigg för att ta mig dit. Det är lyx.





tisdag 12 maj 2015

tiden tassar fram

Tiden tassar och jag tappade bloggpeppen. Jag är fortsatt hemma med mina fogar och mitt räserhjärta och så länge jag när som helst kan lägga mig ner på golvet som en död fisk går det väldigt bra. Innan sjukskrivningen gick jag runt och var livrädd för vad som skulle hända om det hände mitt under en lektion. "Vänta kära elever, jag ska bara ligga här i 45 minuter tills det går över." Var inte så sugen på det så jag är väldigt tacksam att det inte blev på det sättet.

Jag har varit i Jämtlandet och spanat på renar och andats luften och repat med mitt band. Så stilla och så fridfullt. Äta lite, spela lite, äta lite till och så spela lite till. Ligga som en fisk på kökssoffan i mommas magiska hus, min plats på jorden. Utsikten från övervåningen, renarna på legdan utanför och musiken som liksom tog sig för varje omspelning. Jordisen var hos mormorn och morfarn och spegade golf över legdorna, sparkade boll och höll låda.






Det är så fint att komma hem och så känslovilt. Jag fick träffa kära längtade människor, föräldrarna, en storebror, en vän, två mycket viktiga människor som blivit så mycket äldre sedan jag bodde hemma, en Bertil som tittade på min mage och leende undrade vad jag nu ställt till med. Jag har förlikat mig med att jag inte kommer att flytta tillbaka dit, att jag inte kommer att flytta hem och liksom skulden som det innebär men jag är så tacksam över att få ha kvar platsen och människorna, i mig och där i Jämtlandet.


torsdag 7 maj 2015

bäst just nu


Jag har velat ha såna här isglassplastgrejer jättelänge och så fick vi hem ett gäng från jordifarmorn! Hurra! Klart bäst just nu!

lördag 25 april 2015

resultat 2 från drejkursen

Jag kom igång med att dreja sådana här ljuslyktor på drejkursen. Hysteriskt roligt och lättare än en kan tro. Jag blev inte nöjd med glaseringen på ovansidan men det var inget lite guldfärg inte kunde råda bot på. Tejp, plastpåse, sprayflaska och så blev det ju kalasfint istället för inte så kalasfint!







tisdag 21 april 2015

tröjfröjden


Kolla tröjan! Kolla tröjan! Jordifarmorn maskinstickade en tröja till sig men när hon tvättade den drog den ihop sig alldeles förfärligt i ärmarna och ni förstår ju vad det ledde till. Det ledde till att tröjan blev min! Hon trodde nämligen att ärmarna var lagom för mig och att en stor mage skulle få plats och det fick den! Kolla färgen och hur hejdlöst snygg den är! Score för att ha kortare armar och stor mage!


söndag 19 april 2015

min nya kärlek



Jag vet hur materialistiskt titeln på det här inlägget låter, för ja, det handlar om maskinen och inte om mannen, även om jag älskar honom mer. Men nu snackar vi om en viktig del i ett hem -symaskinen! Jag är uppvuxen i en symaskinsanda där gammal maskin vinner och är det inte Bernina eller Husqvarna så är det en symaskin. Men nu har jag fått nog. När jag för fjortonde gången i rad fick avbryta sömnaden för att jag inte stod ut med min egen ilska så orkade jag inte längre. Jag vill liksom svära även här, trots att jag har sansat mig. Ingenting fungerade på någon av de tjusiga gamla vraken och då har jag ändå gjort typ allt som står i min makt för att lösa det.

Så... Vi for ner till symaskinsaffären och köpte en ny. Den är inte gammal, den är inte Husqvarna eller bernina och jag älskar den. Den har ett milt surrande ljud, den tillverkades efter att trikåtyg kom ut på marknaden, när jag ändrar pressarfotstryck eller trådspänning ändras pressarfotstryck eller trådspänning opch den är alldeles, alldeles underbar. Nu ska här sys igen, med tillbörlig glädje!