blingungen

För några veckor sen var vi och införskaffade pärlor till Jordi. En av hans stora passioner just nu är nämligen att göra halsband och ha på sig halsband. Han fick välja vilka pärlor han ville och naturligtvis blev det "den bästa fäljen losa". Han var så nöjd och tittade storögt på pärlorna hela vägen hem och kunde inte alls förstå varför vi inte kunde öppna asken redan på bussen.

Ursäkta röran...

jag bygger om. Jag vet att bloggen ser för bedrövlig ut men jag jobbar på det. Stå ut, det ska bli ordning och reda, jag lovar.

Kom ihåg att...

Cleo har hänt

Ny människa! Under och fanfarer och trummor och trumpeter! Jag har blivit moster igen och det är revolutionerande. Så yttepytte person och så enorma känslor. Bilden har jag ärligt stulit från min systers fejsbok.

Tänk om man kunde skicka bilder från kameran...

Fortfarande ingen kabel... Jag trodde att jag hade överlistat systemet när jag insåg att jobbdatorn har kortläsare, men icke. Eller jo, men det hjälper inte när datorn är på jobbet och jag ska vara hemma imorgon för att ta hand om min lilla unges rasslande lungor. Ungen som just deklarerade att han tyckte att mammas blogg var "inget intressant, inget intressant". Slänger upp en bild från screentrycksskissandet för länge sen. Håll till godo!

Nymänniskan

I fjol vid den här tiden reste jag till Spanien och plockade löv. I år blir det ingen sån resa. Det är höst och jobb och fortfarande försvunnen kamerakabel. Nu skulle jag vilja lägga upp en bild på en sprillans ny person som jag har fått träffa men det får vänta på kabeln. Jag har nämligen blivit moster igen! Så liten och så fantastisk är den lilla människan. Det är vad jag går och tänker på nu när jag har helg och höst, hur liten en människa är från början.

Man behöver inte vässa tuschpennor...

Jag har tappat bort kamerakabeln och orkar inte leta så jag lägger upp pennväss istället. Min skapandesvenskakurs är ritande nu, fast med tusch, så det är nästan representativt för stunden. Jag ska ladda upp mina första bilder på kurssajten idag och blir liksom nervös och svår till mods. Ni vet sådär, tänk om de inte tycker att jag är bra... Ja, ni vet. Fast man ju skulle kunna nöja sig med att själv tycka att man är bra. Ju. För det är man ju. Faktiskt. Det är ju bara att komma ihåg det.