att gå och pinna på

Här är vi ute och övar! Åka buss med vagn, gå i affär med vagn och promenera med vagn, är saker som liksom måste smakas på och istället för att vi ska vara skitkonstiga föräldrar som går runt med tom barnvagn så kör Jordi sin vagn med Isac i. Bra deal för alla.

Det här med att gå har blivit en vild utmaning. Jag har blivit sjukskriven för klapprigt hjärta och för foglossningarna från underjorden. Detta innebär att jag har tre lägen just nu:
1. Mår hur bra som helst och tror att jag är oövervinnerlig (hastigt övergående, men det händer),
2. Ligger och andas som en fisk på torra land med skyhög vilopuls.
3. Går snigelpromenad med tillhörande smärtljud och faller sedan samman som ett korthus och ligger och "latar mig", som Jordi kallar det.

"Pinna på mamma!" ropar han samtidigt som han kör vagnen framför sig i räserfart, eller sparkcyklar, eller kutar som en vilde. Pinna på. Jag kan liksom känna igen min egen röst i det uttalandet, när det har varit bråttom och vi ska iväg någonstans. Men pinnar på gör jag bara inte, istället tar jag mig framåt i en hastighet (låter missvisande) som bitvis är pinsam, utöver att även denna takt gör hiskeligt ont och resulterar i att jag måste ligga ner i minst en timme när jag kommer hem igen. Jag sälar mig fram i tillvaron och tänker att det här är ju inte klokt, det är ju typ hundra år tills ungen ska ut (11 veckor) men vad ska jag göra, det är bara att opinna på i livet och njuta av allt jag hinner se när jag tar mig fram i samma takt som en snigel! Det är en hel del vill jag lova!

monstermönster

Det här är minen på en femåring vars mamma just har frågat om hon får klippa hans teckning i fyra delar. Efter löften om tejp och en stunds fundering blev svaret jakande. Vi gjorde nämligen mönster häromdagen. Jag hade fått hem Rapport! En bok om att göra mönster av Lotta Kühlhorn och ville prova på. Jag hade föreställt mig att boken skulle var mer av en lärobok och mindre av en coffee table bok men den var himla fin och bra ändå. Här ser ni en del av processen och framför allt resultatet som består av fyra rapporter av Jordis ursnygga mönster med skräcktema. Alltså barn, de är så sjukt bra på allt!

dreja heja!

Jag var på drejkurs för ett tag sen och det var fantastiskt! Jag fick den där hjälpen jag behövde, jag har stått stilla så länge men så fick jag hjälp att hitta felen jag har gjort och plötsligt lossnade det! Jag älskar kunskap, jag vill liksom äta kunskap, jag vill lära mig så mycket! När jag gick därifrån hade jag drejat saker som jag aldrig hade kunnat dreja innan jag kom dit, större, jämnare, tunnare, snyggare! Och jag liksom hade kontroll över leran, kunde liksom välja vad det skulle bli av det jag hade i händerna och det är revolutionerande vill jag lova!

Det gick bra att dreja så länge trots den allt större magen men det var värre att ställa sig upp mellan drejandet och ändå spelade det liksom ingen roll hur ont det gjorde, för det var så vansinnigt roligt! Här är lite bilder från kursen, jag ser fram emot att få visa bilderna när grejerna är klara. Hoppas, hoppas, hoppas att glaseringen går bra!

klara färdiga flyg!

flygflottilljen

Jordi har påbörjat en egen flygflottillj. Vi hittade förlagan på pinterest, tyvärr med länk som inte visade själva flygplanen men principen var ju ruggigt enkel så det var bara att köra igång! Vi har trälimmat (hoppas det håller) och sedan har Jordi målat med mina akrylfärger. Jag får återkomma med slutresultatet för dagsljuset tog slut. Imorgon sak de provlekas!

Om någon skulle behöva en innovativ frisör kan ungen rekommendera sig själv. Han sköter den saken på egen hand sedan ungefär ett år tillbaka eftersom mamman (jag) till mormorns (min mamma) stora förfäran inte kunde komma på ett vettigt argument till varför han inte skulle få klippa sig själv. Det kommer att bli fult, är ju inte okej och jag tänker att upplevelsen ska vara viktigare än utseendet så jag klipper testar här och där när jag kommer åt. Det får vara så länge det varar.

pappersremsor

Jag älskar stora vita dukar som har oändligt med möjligheter, fina tjocka papper och skissböcker men ibland kryper prestationsångesten fram. Det liksom måste bli fint i böckerna och på de dyra papperna och blir det inte fint då blir det eländes elände. På sista tiden har jag ritat och målat på pappersremsor som blivit över från andra projekt, och det har varit så befriande! Vad gör det om det blir fult på en pappersremsa? Jag ska ta itu med den där prestationsångesten men så länge är det en bra paus att måla där det är minst krävande.

det enklaste bokbinderiet

Emellanåt syr jag ihop böcker av gamla papper, de senaste exemplaren är här ovan, av någon anledning upp och ner. Det krävs så lite och blir så fint! En gammal papperspåse från någonstans, ett paketpapper från ett kalas, någonting urrivet ur en tidning. Och så buntar jag ihop det och syr en raksöm på maskin. De tenderar bli svåra att stänga så ett snöre är bra och pinglorna är en bonus, jag menar varför ska inte an anteckningsbok pingla? De blir väldigt trevliga att skriva och rita i också, det blir liksom så kravlöst när papperet redan är lite knyckligt och det kanske redan är något tryckt på det.