onsdag 10 april 2013

Att bli lite strandsatt ibland


Jag är stor på att bli strandsatt. Nu till exempel. Det är tredje gången i år jag är utlåst hemifrån och det är bara april månad. Har jag lärt mig ta med mig nyckel? Nej. Men internet verkar kunna ta sig ut genom ytterdörren och jobbdatorn har jag med mig. För några veckor sedan gjorde bussar och tåg att jag plötsligt befann mig i en annan by än mina elever och där fick jag stanna tills ett tåg behagade ta mig hem. Jag kunde inte ta mig till jobbet innan arbetsdagens slut. Där jag var fanns det ett stillsamt cafe där jag kunde fika och en liten butik där jag kunde köpa garn och sticka mössan som blev sådär randig och fin som syns på bilden. Det blev en helmysig dag trots att den egentligen var alldeles upp och ner. Att finna sig själv i en sån där situation som man inte hade tänkt sig kan göra en väldigt stressad och irriterad. Det blev jag första gången jag satt här i trapphuset och glodde. Andra gången ritade jag och sov. Nu tar jag det alldeles lugnt och finner mig liksom i att vara strandsatt. Och vips! Nu kom det en Rasmus och en unge och jag får komma in i boet. Kanske måste man låsa ut sig ibland för att tycka att det är helt ok att vara utlåst.

1 kommentar:

  1. Jag inser att bli "strandsatt", är min favoritbegivenhet på somrarna. Och då menar jag det i positiv bemärkelse, precis som du beskriver det. Man tager vad man haver ur kylskåpet och stoppar i små burkar och häller på flaskor och termos. Sedan packar man badkläder (äsch, en handduk eller två), lastar kajaken på biltaket och ilar ut till närmsta strand. Man paddlar så länge man behagar och småfåglarna kvittrar på öar och holmar, måsarna svävar och vattnet är vått och doftar svalt. Man strandsätter sig på en holme och packar upp fikat och kikaren. Sedan kan vad som helst hända, fiskgjusarna ruskar sig som blöta hundar när de störtat efter fisk och örnarna solar och göken ropar ut väderstrecken. Och nästan varje gång borde man ha tagit med en hängmatta och en sovsäck också.

    SvaraRadera