att komma ihåg

Den här fina lappen tog jag ner från väggen i min gymnasieskola. Den finaste Elin, som hade satt upp lappen, hade just tagit studenten och jag hade ett helt år kvar tills jag också skulle få lämna inskränktheten i gymnasieväggarna. Jag tog ner lappen och behöll den och sen dess har den suttit på väggar i mina kanske sju hem som jag har hunnit med sen dess. Då, på gymnasiet, kändes den väldigt revolutionär och uppkäftig. Fina, trötta Strömsund där folk pekade när jag och Elin höll handen, för vi var ju två tjejer! Där man bara kunde vara normal eller annorlunda, för fler former av människor fanns inte.

När Jordi var liten bebis var hans gammelfaster på besök från Holland. På knagglig svenska frågade hon om det betydde att man inte fick ha skor på sig inomhus (hon talat betydligt mer svenska än hon läser). Hon såg mycket generad ut, för hon hade skorna på sig. Nej, sa vi och log. Då såg hon ännu mer generad ut och frågade om det betydde att man inte fick ha sex i köket. Varför vi i all världen skulle ha en sådan varningsskylt uppsatt. Hon såg mycket lugnad ut när hon fick klart för sig vad orden betydde.