onsdag 5 mars 2014

kattgris


Snart skulle det stora förtjusande fatet vara torrt om det inte var för kattgrisen. Den hoppade upp i garderoben och landade mitt på. Bortom all räddning blev det och nu har jag brutit eländet i bitar och lagt dem i blöt. Hade det varit ett mindre krusidulligt fat kanske det hade blivit snyggt med kattspår kors och tvärs men inte nu. Gör om och håll koll på kattgrisarna.

3 kommentarer:

  1. Nämen. Det är väl för typiskt... Det var ju ett sånt strålande vackert fat!!! Hoppas du gör ett josefinefint nytt! Kattgrisar är besvärliga, jag har en gammal tjock en som gnölar och knorrar och knarrar. Smidig som ett kylskåp är han och vill bestämma om allt. Jag hade div gamla fina glaserade blomkrukor i blankt vinrött och matt blekgrönt osv, de gick åt när sista svängen osnutna kattungar lekte rally runt väggarna. Fast jag har sett en fin Lars Lerinakvarell med kattspår tvärsöver ett hörn...

    SvaraRadera
  2. Åh, vilken buse... men det var ju rätt gulligt ändå. Tokigt att du måste börja om :(

    SvaraRadera
  3. Ja, surt var det men det är bara att göra nytt. Jordis farmor hade katter som bodde där ett tag med en inneboende. De gick under namnet småjävlarna och hade sin värsta tonårsperiod där. Inte nog med att de förstörde allt, de lärde dessutom de gamla katterna att riva sönder möbler. Så egentligen har jag det bra, mina kattgrisar förstör bara lite ibland.

    SvaraRadera