söndag 19 april 2015

min nya kärlek



Jag vet hur materialistiskt titeln på det här inlägget låter, för ja, det handlar om maskinen och inte om mannen, även om jag älskar honom mer. Men nu snackar vi om en viktig del i ett hem -symaskinen! Jag är uppvuxen i en symaskinsanda där gammal maskin vinner och är det inte Bernina eller Husqvarna så är det en symaskin. Men nu har jag fått nog. När jag för fjortonde gången i rad fick avbryta sömnaden för att jag inte stod ut med min egen ilska så orkade jag inte längre. Jag vill liksom svära även här, trots att jag har sansat mig. Ingenting fungerade på någon av de tjusiga gamla vraken och då har jag ändå gjort typ allt som står i min makt för att lösa det.

Så... Vi for ner till symaskinsaffären och köpte en ny. Den är inte gammal, den är inte Husqvarna eller bernina och jag älskar den. Den har ett milt surrande ljud, den tillverkades efter att trikåtyg kom ut på marknaden, när jag ändrar pressarfotstryck eller trådspänning ändras pressarfotstryck eller trådspänning opch den är alldeles, alldeles underbar. Nu ska här sys igen, med tillbörlig glädje!

2 kommentarer:

  1. Lycka till med din nya symaskin.
    PFAFF är väl också ett känt märke?
    Hälsningar Fröken Slöjd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jo, visst är det så, det där är bara någon slags märkeshets tror jag. En väldigt ovanlig sådan :)

      Radera