genusångesten

Ibland kan jag förundras över hur folk ändå blir så vettiga. Det är extra förunderligt när en som småbarnsförälder tvingas köpa kläder från avdelningar som är segregerade som vore det giftigt att klä en pojke i rosa. Och så det här med litteratur och film. Jag blir matt, alldeles matt. Det är ju en sak att det är eländigt och ojämställt i litteratur från typ femtiotalet men idag... Kom igen, liksom. Om vi ändå ska läsa böcker för våra ungar är det väl kul om den enda kvinnliga karaktären inte har snygg som främsta egenskap. Om inte den manliga karaktären tar hennes försök att dissa honom som inviter. Visst vore det skönt?

Jordi fick boken Ninja Timmy och de stulna skratten i julklapp och trots att vi tidigt insåg att oj, första kapitlet har åtta manliga karaktärer och en kvinnlig (en flicka som man inte ska lyssna på för hon är ju bara en liten unge men hon är söt i sin klänning), trots att vi bytte kön på de där grisbröderna och trots att vi skippade det där om hur söt hon var, trots det var det olidligt.

Visst finns det en namngiven tjej som är tuff och visst är bilderna fina men hur ska vi kunna skapa vettiga människor med justa och jämställda relationer när det här är barnlitteraturen som trycks år 2013? Det är ju skitsvårt. Så vad ska en göra? Kasta eländet? Ge bort den? Nej, då är det ju någon annan unge som blir indoktrinerad. "Tappa bort" boken? Prata om det? Jag vet inte men jag blir så innerligt ledsen att vi inte har kommit längre. Så innerligt ledsen över att behöva censurera och göra om för att det ju inte funkar att allt en läser, ser på film och exponeras för, är sexistiskt.