söndag 15 december 2013

Lär om, lär rätt!


Citatet ovan är vackert tycker jag. Något annat vackert, eller i alla fall intressant som Picasso sa var att han ägnade år åt att måla som barn igen. Han hade lärt sig måla mästerligt och ägnade sen resten av karriären åt att försöka måla som om han aldrig hade lärt sig. Jag tycker att det är spännande, för nu när jag jobbar en del på fritids ser jag många barn rita. "Hej Josefine, visst är jag bra på att rita?" säger de avslappnat när de lite nonchalant krafsar ner sina mästerverk. "Visst ritar jag snygga träd?" Ja, visst gör du det, du är grym, säger jag och menar det. Ibland säger vissa barn, i regel de lite äldre, "Titta vad fult jag ritar, jag är så dålig" i hopp om att alla ska säga att den visst är bra. Och det säger de men jag har haft svårt att tackla det där. Nu har jag hittat lösningen.

Jag berättar för dem om när jag var typ fjorton och slutade rita. Inte helt, egentligen, men nästan helt. Jag var ju dålig på det så det fanns ingen anledning att hålla på, när det fanns andra som var så bra. Sen tog det sisådär tio år att börja igen, för jag var ju så dålig. Konstigt att det är svårt att utvecklas när man inte övar.

Barnen tittar storögt på mig och tycker väldigt uppriktigt att det är en ganska tragisk historia. Det här har faktiskt fått slut på snacket om hur dåliga de är, i stället säger de att de är bra. Själv är jag väldigt nöjd med detta och övar på att leva som jag lär. Att det dessutom inte är hur bra, utan hur kul, hur i bra maggropen, hur brinnande, hur engagerat. Och samtidigt tåla kvalitetsaspekten. Liksom kolla vad bra jag är, fast blygt och utan att mena det, för att i längden på riktigt lära mig att jag kan allt jag vill faktiskt, att det bara är att göra det.

Så gör nu ni också, allt ni vill kan ni. Och hör sen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar