Jämtlandet

För ett par veckor sen for jag och ungen till jämtlandet. Det var fullt av väder och vind och sol och regn.

Jag var inne i min gamla vackra skola som inte är en skola längre. Det var precis så nostalgiskt och sorgligt som det ser ut med det alldeles för tomma klassrummet. Det är en magisk bygd som jag hade lovat mig själv att flytta tillbaka till. Nu blir det inte så och det gör lite ont och samtidigt har jag fått någonting annat här på min nya boplats. Det är liksom ett svek att inte flytta tillbaka och samtidigt så nödvändigt med ungen som flyttar mellan mig och pappan och jag som har slagit rot i den här världen. 

Det är vackert att kunna komma hem och trots att man inte hör dit längre, ändå få känna sig sådär hemma som man gör där man kan stigarna och sångerna och människorna.