Härom helgen skulle vi spela kricket! En väns vän hade gjort ett fantastiskt kricketträ som var megastort för Jordi. Tyvärr var vi bara fyra som kom, varav en var ungen, så kricketen bestod mest i att jag kastade boll mot Jordi som med ett vildsint engagemang vevade det enorma trät och träffade förvånansvärt många bollar.
När vi hållit på ett tag kom en man fram och pratade med oss. Han kom från Pakistan och brukade spela kricket. Han kanstade boll ett tag till Jordi innan han knallade vidare. Efter ett tag kom han tillbaka med en alldeles sprillans ny boll som han gav till Jordi. Han tyckte väl att den ärvda hundtuggarbollen var lite väl skruttig. Jag blir så lycklig av främlingar som gör sig sådär ofrämliga. Som pratar och ger bort bollar och är sådär människa liksom. Dessutom blir jag ännu lyckligare när de ofrämliggör sig inför Jordi som får en så himla fin bild av människor som när som helst kan bli ofrämlingar.
Jag är MYCKET imponerad av Jordis träffsäkerhet! Duktigt av dig att pricka rätt med kameran också. Barn är underbara, de överbrygger alla nationalitetsgränser.
SvaraRadera