torsdag 3 oktober 2013

att be om hjälp

För några veckor sen hade jag finbesök av vänner. En av dem är väldigt modig och törs borra med slagborr, något som vi här i huset tidigare har varit ganska rädda för. Till saken hör att jag har fått ett par stringhyllor i mitt fina arv och att vi inte äger någon slagborr. Först tänkte jag börja höra av mig till folk jag känner och efterlysa en borr men sen tänkte jag om. Varför ska jag bussa omkring i stan på jakt efter någonting som förmodligen finns ett par våningar under eller över mig. Jag satte upp en lapp där jag frågade om någon ville vara så snäll och låna ut sin slagborr och det ville någon. Någon ville dessutom låna ut hörselkåpor och ge bort betongplugg. Jag blev så himla glad att jag hoppade lite upp och ner, trots att någon var alldeles främmande. Det är så förtjusande när främlingar blir sådär ofrämmande av att hjälpa varandra. Ingelan borrade åt oss och vips satt det en hylla på väggen. Fantastiskt!


4 kommentarer:

  1. Vad rolig jag ser ut, liksom slak och stark och sjukt fokuserad och nästan argsint :) Det blev väldigt störtmysigt med hyllan. Längtar efter att sova i den där sängen. Puss o kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo nog syns det att du tänker ge dig på väggen alltid :)

      Radera
  2. Underbar attityd, så avspänt beslutsam! Stringhyllor! Jag har en liten ärvd, den är full med mina och Skals lyrikböcker. Vimplar och ljusslingor, gladsnyggt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stringhyllor är bra arvegods! Och både vimplar och ljusslingor är väldigt förtjusande. Förut hade jag ljusslingor upptejpade i taket men de ramlade ner hela tiden så jag fick ge upp efter 35 omtejpningar. Framför allt den ovanför sängen blev påfrestande men den var magisk att ligga under när den satt uppe!

      Radera