umefolk

Igår var jag, barnet och väldigt många andra människor på umefolk. Det här är enda bilden jag tog, de trötta fötterna som gladeligen hoppade i tofflorna efter dansskornas våld. Det var en så vacker kväll med människor som jag visste att jag skulle träffa och människor som jag inte hade kunnat föreställa mig att jag skulle träffa. Så många kärleksfulla möten och med den där galenskapen i kroppen, som om man skulle kunna dansa ihjäl sig för att musiken är så magisk och stegen och snurrarna tar över hela kroppen, som om ingenting annat fanns i världen. Den fullständiga folkdansfesten avslutades med livets gladaste polka med en klasskompis från låg- och mellanstadiet, som från ett annat liv. Med tacksam smärta i hela kroppen stapplade jag in här hemma klockan två på natten och ville skriva ett manifest, så storslagen var känslan. I stället somnade jag. Lycklig.