Livet har gjort mig obloggig. Så mycket jobb och leva loppan att det är svårt att hinna med att slänga upp förtjusningen på nätet. Förra helgen fick jag en sån spinnpepp att vi for ut och hämtade min spinnrock hos Jordis farmor, där den har bott. Ull fick jag också med mig hem i massor och vips så var jag igång. Det finns ingenting mer harmoniskt än att spinna, spinna, spinna och se hur garnet rinner ur ens fingrar.
Jag fick spinnrocken och av farmorn när Jordi låg i magen eller var en liten bebis, minns inte riktigt. Den är så spunnen på att färgen på trampan är bortnött. Någon annan har haft tråden rinnande ur fingrarna och hört det där magiska ljudet som bara en spinnrock kan åstadkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar