måndag 11 februari 2013

varning för varma plattor

När en trött och stressad josefinemamma bestämmer sig för att baka med sitt barn fast hon egentligen inte orkar, då borde någon säga nej, stopp, läs en bok istället. Häromdagen var det ingen som sa det. Chokladbollar skulle det bli men hushållet hade varken socker eller havregryn hemma. Ingen fara sa jag, vi bakar chokladkakor! Inga problem! För en kort stund kände jag mig som världens mest pedagogiska förälder när ungen fick ösa upp ingredienser med mått.


- Mamma vafö ä de lött dä? 
Plattorna på spishällar lyser som bekant rött när de blir varma.
- Jo det är för att varna för att det blir väldigt varmt, så att man inte ska sätta sina fingrar där.
- Mamma ja ha jätteont i mitt finge!
Jag har på fullaste allvar ställt ungen vid spisen utan att explicit förklara att han inte får röra plattorna, jag utgick liksom från att han var med på det. Fram med ett glas kallt vatten och ner med det stackars barnfingret där. De kommande tjugo minuterna varvar vi varandra med att medlidsamt säga "åh älskling", varför nu jag förtjänade medlidande. Sen brände jag mig.
- De ä inte bla. Föst Jodi blänna sej, sen mamman.


Dessutom blev kakorna förfärliga. Utöver att fettet separerade sig från resten av skapelserna, vilket fick dem att se vidriga ut när fettet stelnat, fällde min kompis Joel kommentaren "Oj förlåt, skulle man äta de här? Jag liksom bara stoppade in den i munnen", alltså efter att han hade känt smaken.


Jag tänker att det här är sånt som händer, att ungen inte kommer känna på fler plattor och att ett plåster faktiskt kunde lösa smärtan efter en liten stund. Samtidigt tänker jag på att det här vardagliga så sällan syns. Att i media, bloggar och lite varstans så glömmer man inte varna för plattan och misslyckas man inte med kakorna. Jag kan surfa runt på nätet ibland och förundras över perfektionen och samtidigt undra om det är på riktigt. Dessutom, om jag inte passar mig, kan jag få känslan av att jag är ganska undermålig som inte kan baka cupcakes eller ha ett rent kök eller vara sådär himla tjusig. Kanske är det så att de allra flesta tycker att det är roligare att visa upp det lyckade och det är det ju förstås men trots bränt barn och bläiga kakor var det en himla fin bakstund och det är ju fint i sig.


2 kommentarer:

  1. Gör godisgegga nästa gång - rör ihop och ät upp, utan inblandning av lömska spisar! Jag skulle hellre vara unge hemma hos dig än hos en sån där modernt tjusig designbloggmamma med perfekta cupcakes. De skrämmer mig faktiskt lite, jag inbillar mig nog att de nyper sina välartade barn i smyg, eller nåt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D det får vi hoppas att de låter bli med! Och klok ide, ska göra det nästa gång även om ungen säkert är spistränad nu.

      Radera