För något år sedan bestämde jag mig för att sy mig ett livstycke, ett klart underskattat plagg. Jag hade fått det fantastiska tyget för länge sedan, kanske var det tänkt till folkdräkt. Jag konstruerade ett mönster och sydde ett livstycke som satt som en smäck! Jag har lite svårt att bära det eftersom jag inte har kläder i tillräckligt diskreta färger för att det ska passa bra. Ett livstycke med hakar och hyskor bör liksom inte behöva skära sig med resten av munderingen. Därför har jag ingen bild med mig i plagget men ska fixa det någon dag när solen lyser.
Poängen med inlägget var att den fantastiska skapelsen gick sönder. Jag är liksom inte van vid formsydda plagg så en dag när jag flaxade omkring i vanlig ordning hörde jag ett förfärande ljud. Ritch, lät det. Det var nu länge sen men häromdan tog jag itu och lagade. Jag hade inget tillräckligt svart tyg men så tänkte jag att på livstycketiden hade man inte alltid tyg som passade och så lagade jag, glad i hågen. Så nu kan jag gå runt och glänsa igen, göra mig märkvärdig över vilken tjusighet jag har fått till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar